Stolt anestesisjuksköterska!
Jag har nog ett av de ”häftigaste” yrken som finns!
I grunden är jag legitimerad sjuksköterska, tre års högskole-/ universitetsstudier och så har jag en ettårig vidareutbildning från Örebro universitet till specialist inom anestesisjukvård.
Mitt jobb är att se till att mina patienter får en trygg och säker anestesi (=narkos) när de blir opererade. Med andra ord att de sover gott, är smärtfria och vaknar lugnt när operationen är färdig. Jag möter patienten vid dörren in till operationsavdelningen och får en kort rapport av avdelningssjuksköterskan. Jag tar i hand och presenterar mig.
Vi rullar vidare genom korridoren in mot operationssalen. Vi småpratar lite och jag väver in mina rutinfrågor. Patienten flyttar över till operationsbordet och vi kopplar upp vår övervakning. Jag observerar hur hjärtat slår, mäter blodtryck och saturation. Vi går igenom en checklista tillsammans med operations personalen. Nu är det dags för sövning!
Allt detta tar i genomsnitt ca 10 – 15 minuter. På detta korta möte måste jag bygga upp ett förtroende hos patienten. Man blir lite av en expert på korta möten! Denna patient ska ju nu faktiskt lägga sitt liv i mina händer! Är patienten ett barn så är det föräldrarna som också ska känna att det är, efter omständigheterna, ok att lägga sitt barns liv i mina händer!
Ansvaret är faktiskt precis så stort som det låter! Jag ska hålla patienten vid liv under anestesin! Det är mitt ansvar!
Vi söver patienten, det är jag och en anestesisjuksköterska eller jag och en anestesiläkare som gör det tillsammans. Vi är alltid två anestesipersonal vid nedsövning och väckning. Jag talar lugnt med patienten och berättar att jag kommer sitta hos hen under hela operationen, jag kommer att se till att hen sover gott och är smärtfri! Jag kommer att väcka hen när operationen är färdig… sov gott!
Under själva operationen sitter jag som anestesisjuksköterska som regel själv hos patienten och får ringa efter hjälp om jag anser att det behövs. Nu ser jag till att patienten sover lagom djupt, är smärtfri, andas och har ett bra blodtryck och cirkulation i kroppen. Jag gör allt det som jag lovat patienten att göra! Gör jag det bra så mår patienten så bra som den kan efter operationen! Jag har en hel del teknisk apparatur och övervakning till min hjälp, hela tiden har jag patienten i fokus. Läser av och tolkar alla värden och det som händer och sker. Jag ger läkemedel och justerar ventilation och pumpar. Skulle jag själv behöva gå på toaletten så måste jag först ringa efter en kollega som kan sitta hos patienten tills jag kommer tillbaka. Anestesisjuksköterskans jobb är viktigt! Vi kan aldrig lämna en sövd patient utan tillsyn!
Nästa häftiga moment är väckningen. Operationen är färdig, tarmarna är på plats i buken, magen är ihop sydd och bandagerad. Nu ska patienten väckas!
Med dagens moderna läkemedel går detta moment relativt fort. Det är inte helt ovanligt att patienterna är ganska vakna och ”pratbara” redan innan vi lämnar operationssalen. Ibland kan de till och med hjälpa till lite själva med att komma över till sin säng från operationsbordet. Får man ett leende och kommentaren; ”är det redan färdigt”?” Vad är klockan”? Eller att de fortsätter prata om det vi pratade om innan de sövdes, då känner man sig stolt! Det känns liksom som ett kvitto på en bra anestesi!
Nu rullar vi in till uppvakningsavdelningen, kopplar upp patienten till övervakning av hjärtrytm, blodtryck och saturation igen. Ger en rapport om vad vi gjort till personalen som ska ta över patientansvaret. Tar i hand igen och önskar patienten lycka till vidare.
Om patienten nu är smärtfri och inte mår illa så känner jag mig stolt som anestesisjuksköterska! Jag har gjort ett bra jobb! Dags för nästa patient!
På min önskelista står det i år:
Jag vill bli rätt värderad för den utbildning och den kompetens jag har!
Jag vill bli rätt värderad för det arbete jag utför och det ansvar jag har!
Jag vill ha en arbetsmiljö som ger mig förutsättningar för ett hållbart arbetsliv!
Ulrika Hedelind