Lucka nr 21: Undvik att gå i cirklar- julefrid är befalld!

Skrivet av Gästbloggare

21 december 2015

Örebrobloggen

Idag är det Tomasdagen. Fram till år 1772 var Tomasdagen (Tomasmäss) helgdag i Sverige och det är dagen då Gud utlyser julefrid över djur och människor. Det är tänkt att alla förberedelser inför den stora helgen ska vara klara och att man ska undvika att syssla med sådant som rör sig i cirklar, t.ex. mala, spinna, slipa.

Idag är det även måndag och starten på en ny arbetsvecka. För en del av oss kommer arbetsveckan fortsätta över julhelgen. För en del av oss är inte en enda av julförberedelserna avklarad och en del av oss kommer knappt göra annat än att gå som i cirklar. Vi maler på, spinner loss mellan göromålen och slipar kunskapen. Det kan enkelt förstås att inte alla vill vara på arbetet under en storhelg, det gäller nog både patienter och personal. Många går till jobbet med en lätt sorgsen längtan efter något annat, andra går dit med ganska lätta steg. Båda sorterna är helt ok och oavsett kommer man göra julen lite godare för varandra och för de som är i behov av våra tjänster.

Själv har jag arbetat en julafton och den råkade bli som en liten Julsaga…

Jag arbetade på den tiden som timvikarie i Fagersta, och varvade mellan olika avdelningar. Vad jag inte visste när jag gav mig iväg den julaftonsmorgonen var att jag av det datoriserade bokningssystemet råkat bli bokad till en finsk vårdavdelning – trots att jag inte kan ett ord finska.

Finsk memma
Finsk memma

Att väcka någon, hjälpa till toaletten, borsta tänder, kamma hår, raka, klä på finkläder och knyta slips med hjälp av ett nybildat teckenspråk var en minst sagt svettig utmaning, och det gick sådär. Detta frestade såklart på tålamodet hos mig själv men också hos de många anhöriga som kommit för att hämta hem sina kära eller fira jul på avdelningen. Jag levererade halvrakade farbröder med egendomlig stil på slitsknuten, en tant med blusen ut och in och tänderna kvar i koppen på badrummet, så trots mina bristfälliga finskakunskaper blev det tydligt för mig att det ifrågasattes varför en icke finskspråkig skulle arbeta på självaste julafton. Jag funderade på om jag möjligen kunde snappa upp några finska svordomar att använda i min utvärdering av det nyligen införda bokningssystemet samtidigt som jag gick runt och serverade Kahvi (kaffe) till de äldre som satt och hämtade andan. Den finska sisun blev till slut prövad till bristningsgränsen när jag råkade välta ut en form med nån kladdig efterrätt som heter Memma.

När jag satt högröd i ansiktet och i 200km/h öste tillbaks denna efterlängtade delikatess i formen tog tanten som befann sig vid min sida tag i min arm, såg mig i ögonen och sa med ett väldigt varmt leende Hauskaa Joulua.

Det varma leendet övergick till ett skratt efter att hon på ren svenska förklarade att hon önskade mig en trevlig Jul och pekade på klockan som visade att mitt pass var slut. Alla runtom stämde in i tantens skrattande och jag insåg att det var jag som, om än något motvilligt, stått för underhållningen den julmorgonen. Jag kunde bara skratta med och jag fick en julklapp på kinden.

 

Med hopp om att ni får många julklappar – trevlig helg!

Bloggkalenderjul/ Jonas

Följ avdelning Örebro i sociala medier!