Lucka nr 1: Kära Tomten, mitt namn är Florence

Äntligen startar vår adventskalender i form av en julblogg med ett nytt inlägg varje dag!  Det kommer att bjudas på allt från fackliga manifest med politiska budskap, kanske med en doft av granbarr och kanel, till knäckiga recept, inramade av rimfrost och julklappsrim. Ja, en salig blandning av julefrid och allvar kommer att spridas som den allra mest stämningsfulla julsång; en blandad kör med olika röster som ljuder genom Julsverige- med en mix som passar alla smaker.

Idag, den 1 december vill vi bjuda på några listor från olika professioner runt om i världen. När det
kommer till julklappar så är vi alla olika, allt från julklappsberg till inga alls. Men vi vill i alla fall vara ute i god tid. Några önskningar är ju aldrig fel….. Så här kommer ett axplock av några önskelistor. Är det egentligen skillnad på hur önskningarna såg ut förr i tiden och hur de ser ut nu?

Kära Tomten!
Kanske är jag lite för gammal för att skriva en önskelista, jag har varit i Livets tjänst i över 300 år nu…men det var längesen jag önskade mig något så i år slår jag till på en väl genomtänkt önskan. Det känns extra aktuellt nu, då jag hört ryktas att det ska födas ett barn den 25 december, ett alldeles speciellt litet barn. Lika speciellt som alla barn som föds, någonstans i vår otrygga värld under den här mörka vintermånaden. Barnen som förväntas födas under juletiden förtjänar en trygg och lugn välkomst in i sin nya värld, precis som under resten av året. Jag vill få barnet och dess föräldrar att känna sig precis så speciella som de faktiskt är och kunna ge dem en upplevelse som grundar sig i människan; inte bara i mina gamla invanda rutiner; kunna utgå från den unika enskilda kunskapen som finns hos varje individ. Det vore en strålande ledstjärna! Även om barnet föds i ett stall ska den födande kvinnan kunna känna sig trygg och kunna ha mig närvarande under hela födandet (sedan önskar jag att det istället för ett stall, finns en varm och skön säng med tak över huvudet och tillgång till rent vatten, men det kanske blir för många önskningar då?).
/Tack på förhand från bygdens Jordemor

Kära Tomten!
Mitt namn är Florence, döpt efter den italienska staden jag föddes i för 34 år sedan. Det är en extra blodig dag här nere på Krimhalvön, denna första decemberdag i nådens år 1854. Här i sjukstugan i Scutari ligger sårade soldater på rad och alldeles nyss kom ytterligare en krigsskadad ung man hit, med blodet sprutande ur kapade kroppsdelar. Jag har inte varit här länge än, men jag har redan en tydlig bild av hur jag skulle kunna organisera denna snuskiga institution som man kallar sjukvårdsinrättning. Jag ser förskräckliga infektioner som blossar upp i varje bädd. Jag ryser av att se doktorns smutsiga, otvättade händer undersöka de skadade och jag vet, med nästan 100 procentig säkerhet att patienten kommer få någon form av infektion, säkerligen pga den bristande hygienen. Så snälla, Tomten; ge mig möjligheten att få leda denna sjukstuga ur ohygienens träsk så att dessa sårade landskamrater kan få återvända till sina nära och kära i vårt älskade hemland England.
/Yours Sincerely,
Florence Nightingale

Kära Tomten!
Det är inte bara en stjärna som strålar på min arbetsplats utan all möjlig slags gammastrålning och radioaktiva isotoper. Här surrar apparater och mer eller mindre akuta patienter passerar här non-stop. Jag kombierar den hårda tekniken med den mjuka patienten och ser kroppen i genomskärning, på korsan och tvärsan. Jag arbetar dygnets alla timmar, jag betalar mina studielån och jag brinner för att utveckla min profession. Utan min yrkesfunktion fungerar inte vården.
Så snälla Tomten; låt mig få möjlighet att gå en reglerad specialistutbildning på avancerad nivå med utbildningsförmåner motsvarande akademisk specialisttjänstgöring så vi kan fortsätta utveckla vården med en högspecialiserad radiografi under bästa möjliga förutsättningar.
/ Önskar en karriärsugen röntgensjuksköterska

Kära Tomten!
Jag arbetar med avancerade undersökningar i laboratorier som du förmodligen knappt ens kan uttala namnet på. Till och med min yrkestitel är komplicerad och svår att säga snabbt utan att vricka tungan. Jag arbetar i skymundan med arbetsuppgifter som bidrar till att ställa rätt diagnos så man kan starta en korrekt behandling. Vården är beroende av min kunskap.
Jag ser ”Dagens rosor” i tidiningen; patienter och anhöriga som känner en evinnerlig tacksamhet gentemot de som vårdat, visat medmänsklighet och proffsighet. Men jag då? De vet inte ens on att jag existerar. Inte ens politiker nämner min profession i något av alla brandtal om vårdens villkor och dess professioner.
Så kära Tomten; jag önskar få bli synlig, synlig för världen och de som sätter mina villkor. Släpp in oss på avdelningar och mottagningar och låt oss utföra provtagningar och analyser även där!
/ Från en biomedicinsk analytiker, med arbetsuppgifter som är ännu mer komplicerade än yrkestiteln

/Åsa Mörner som önskar alla en fridfull jul, oavsett uppfyllda önskningar eller ej.