Stympade kvinnor är inte omskurna!

I flera tusen år har man regelmässigt stympat flickor i alla åldrar runt om i världen. vare sig det handlar om religion, tradition eller kultur så pratar vi om könsstympning, inte omskärelse. Och vad det än grundar sig i så handlar det om misshandel och tortyr, att flickor stympas för livet, får återkommande infektioner eller dör till följd av övergreppet.

För en tid sedan  friades en egyptisk läkare efter att ha könsstympat en 13-årig flicka som dog av sina skador. Han skulle ”ta bort vårtor”, var hans egen version. Vad är det för värld vi lever i?

Men det finns som tur är också positiva nyheter, tex att Kenya har infört ett förbud mot könsstympning sedan 2011 och att Sverige, år 2015 (!) infört en diagnoskod för könsstympning (det fanns en för gravida könsstympade sedan tidigare).

Som vårdpersonal stöter vi dagligen på människor med ett ursprung i andra länder, länder som utövar denna fruktansvärda masstortyr av en stor del av sin befolkning; UNICEF uppskattar att ca 133 miljoner kvinnor lever med ett stympat kön, och om inget drastiskt sker så kommer 325 miljoner att vara utsatta för denna vidriga tortyr när vi nått år 2050.

Begreppet kvinnlig omskärelse måste dö, det finns inget som heter kvinnlig omskärelse, det handlar om att stympa, tvångsamputera och tortera. Blir beklämd när jag ser att UMO (Ungdomsmottagning på nätet) faktiskt använder begreppet på sin hemsida, om än i kombination med ordet könsstympning, och förmodligen med motivationen att unga ska kunna söka sig fram till beskrivningen av tortyrmetoden via nätet. Men det bidrar till att ordet lever kvar och begreppet får det att låta som ett simpelt medicinskt ingrepp istället för vad det egentligen är- mordförsök och tortyr.

Man beräknar att ca 42000 kvinnor är könsstympade här i trygga Sverige. Det betyder att du och jag träffar många av dessa kvinnor under vårt arbete, vissa träffar dem dagligen. Vi måste utarbeta tydliga riktlinjer för hur vi tillfrågar kvinnor om de är könsstympade och det måste finnas en väl utarbetad handlingsplan för hur vi kan hjälpa dem att rekonstruera deras underliv och lindra smärtor och besvär. Men om vi inte tillfrågar de kvinnor vi möter så är risken tyvärr stor att dessa människor fortsätter att leva med sina plågor.

Det finns goda möjligheter att bekämpa könsstympning och vårt främsta vapen är utbildning och lika rättigheter för kvinnor världen över. Ja det är ett övermäktigt stort arbete. Så vad väntar vi på?

Och glöm inte att prata om kvinnlig könsstympning i mötet med en patient, vi frågar om tidigare sjukdomar och mediciner, det borde vara självklart att vi också tillfrågar kvinnor som kommer från länder som utövar könsstympning om de har blivit utsatta för det. Ge kvinnor makten över sitt kön och sin sexualitet!

Åsa Mörner

Leg. sjuksköterska, Leg. barnmorska