Jag har tur
Växte upp i en familj som är mycket tolerant. ”Färga ditt hår grönt, ha tuppkam, klä dig i en svart sopsäck.
Om du känner för det.
Så länge du fortsätter att vara en vänlig människa som tar hänsyn till alla andra.
”Vill du ha flickvän, pojkvän, en eller flera? Gör det du vill! Så länge det är ömsesidigt och inte skadar någon annan”
Jag hade aldrig grön tuppkam. Eller svart sopsäck. Min make-up var väl tveksam under ett par år i högstadiet, och de där skipantsen och neonfärgade hårsnoddarna…men det var ju mode, och vilken 14 åring vill inte (försöka) vara modern?
Min smak, min stil, mitt val.
Och om jag hade velat klä mig som en pojke, klippa mig i en pojkfrisyr och kalla mig för Kevin då? Hade det varit ok? Om min första kärlek som jag bjudit hem på middag hette Anna och inte alls motsvarade en pojkvän till det yttre?
Då hade det inte handlat om ett val, att välja frisyr, hårfärg, goth, punk, synth…”Äsch- hon- växer- ifrån- det-stilen”.
Man väljer inte sin könsidentitet. Man väljer inte vem man älskar. Det är något som finns inombords, en vacker, osynlig del av själen som ingen kan eller behöver förklara.
Det bara är där.
Min första kärlek var av motsatt kön. Jag har alltid varit säker på min könsidentitet och inte ens haft en utmärkande klädstil eller frisyr.
Jag har tur.
Jag är vanlig, en ”mall”(hur kul det nu är….)
Jag är uppväxt i en familj där det hade varit en självklarhet att stötta mig även om jag varit bi-homo-trans-eller queer. Men världen ser inte ut så och alla familjer står inte med öppna armar och tar emot sin förstfödde son som kommer på släktmiddag med långt hår, röda läppar och högklackat och ber om att få bli kallad Susanne.
Bakom den glada regnbågsparaden finns ett allvar som vittnar om förtryck och diskriminering, något som visar sig inom hela samhället och genom hela livet.
Vi kan ana en ökad tolerans i samhället. Men det är inget vi ska vara nöjda med för det är långt kvar innan vi nått målet. Och globalt sett så har det bara börjat.
I helgen kommer Vårdförbundet Örebro att finnas i Pridepark. Hoppas vi ses där!
Åsa Mörner, som gillar regnbågens alla färger.
