Syster Duktig
Vi vill så gärna. Vi vill visa framfötterna, vara duktiga, lära oss nya saker, ta mer ansvar, kliva fram och utvecklas.
Vad får vi för det?
I en alltmer pressad arbetsmiljö, med färre och färre huvuden bland personalen och en ständigt ökande patientskara, är det inte ovanligt att man som sjuksköterska, barnmorska, röntgensjuksköterska eller biomedicinsk analytiker, åläggs nya arbetsuppgifter. Vi kan inte neka att utföra det arbete som faktiskt ingår i vår professions kompetens. Men ibland händer det att man vill delegera uppgifter som tillhör en annan yrkeskategoris kompetens. Vad gör du då?
”Tänk att just jag blev erbjuden att göra DEN här arbetsuppgiften. Måste betyda att jag är väldigt kompetent!”
Syster Duktig
Klart att det gör det! Men tänk efter; hur blir utvecklingen om vi tar oss an fler och fler arbetsuppgifter utan att få någon rimlig ersättning för det? Löneförhandlar du när du erbjuds ett utökat ansvar på din avdelning?
”Hmm, om inte jag hoppar på det här så kommer kollegan XX att göra det”
Vi är en underbetald yrkeskår. Löneutvecklingen går verkligen inte fort. Varför?
”Det finns alltid någon annan att tillfråga om inte DU antar erbjudandet” Erbjudandet, som egentligen inte gagnar dig, utan bara arbetsgivaren.
Studenterna har varit framgångsrika, många storstäder har höjt ingångslönerna. Där fanns det ingen som köade för att ”anta erbjudandet” som egentligen var uselt från början.
Vinnande koncept?
En enad front.
Åsa Holm, som enar mig vid Valborgselden ikväll, trots risk för köldskador. Men det hör ju till. Trevlig Valborg!