Envis som en terrier.
”Igen? Hur mycket utrymme ska vården egentligen ha i media? Gud, va ni klagar!”
Det kokar inom mig när jag hör orden. Jag blir förbannad och har lust att ge personen en snyting. Fast jag är en ganska snäll person så jag avstår och får igång en diskussion istället.
Jag sitter på en fest bland folk jag känner väl, folk jag halvkänner, och folk jag inte känner överhuvudtaget. De som känner mig och de som halvkänner mig har inte gjort mig ilsk genom att säga något ogenomtänkt angående debatten om vården i Sverige. De andra kommer nog inte göra det heller, efter den här kvällen.
Det finns mängder med argument till varför debatten aldrig får tystna! Det kan aldrig uppmärksammas för mycket! Det senaste året har det duggat tätt med TVdebatter, nyhetsreportage, blogginlägg, insändare och personalupprop. Har det förändrat situationen? Har det gjorts akutinsatster, tillsatts mer personal och radikalt arbetats för att förbättra? Nej, inte det minsta!
Jag har en terrier. Han är envis, precis som terriers är kända för att vara.
Svensk vård och omsorg ska vara patientsäkert och anställda ska ha god arbetsmiljö. Året om! Vi ger aldrig upp!
Vårdförbundet består av 110 000 terriers. Vi är upprörda. Och envisa.
Åsa Holm, envis styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro