Min lön är ett skämt.
Men inget roligt skämt vill jag lova..
Efter 9 år i yrket som legitimerad sjuksköterska har jag efter årets löneförhandling nått upp till den fantastiska nivån av 26’300:-.
(ana ironin)
Jag började 2004 med en lön på 16’800:-, så om vi räknar på det en stund har jag ju egentligen haft en rätt god löneutveckling med ett genomsnitt på lite drygt 1000:- ökning per år. Det är ju inte så tokigt… eller?
Problemet är att jag fortfarande inte kommit längre än 26’300:-, trots att min kompetens borde värderas minst 10’000:- högre. Det gör mig riktigt jäkla skitförbannad faktiskt.
Vi som har fackliga förtroendeuppdrag lönesätts precis som du av chefen där vi har vår anställning. (Det är alltså fortfarande landstinget som betalar min lön.) Och när man arbetar fackligt skall man lönesättas på samma sätt som om man hade arbetat kvar i verksamheten, inte diskrimineras, men inte heller sticka ut i mängden.
Problemet är att min chef inte har en aning om vad jag pysslar med på dagarna, annat än det jag berättar. Problemet är också att chefen ska premiera den som driver verksamheten framåt och bidrar med sin kunskap och kompetens. Det gör inte jag. I alla fall inte på samma sätt som mina (fantastiska!) kollegor på golvet. Med andra ord – det är himla svårt att sätta lön på en sån som mig, och det är lätt att halka efter. Men jag har nog haft tur, eller om det är skicklighet, för jag ligger på något slags genomsnitt fortfarande.
Nu sitter säkert några och tänker att jag vill ha mer än alla andra och bara ska vara tyst. På sätt och vis har ni rätt, och på sätt och vis har ni fel.
JA – jag vill ha mer! Jag anser att vi ALLA ska ha mer! Självklart ska den som bidrar med mest och har högst kunskap och kompetens ha mest betalt!
Jag vill inte bli diskriminerad för att jag arbetar fackligt. Jag vill bli lönesatt för det jag bidrar med, efter min kunskap och kompetens. Jag är en driven person som tidigare engagerat mig mycket på kliniken och drivit förbättringsprojekt. Om jag hade stannat kvar – vem vet vad jag hade gjort då? Specialistutbildning, chefstjänst, vårdutvecklare? Vem vet..? HUR ska det, som bara är rent hypotetiskt, värdesättas? Jag kanske hade gått in i väggen för länge sedan och lämnat vården helt? Vem vet..?
Jag är fortfarande mycket engagerad, men nu kämpar jag i ett annat forum – det fackliga – för alla mina kollegor, för DIG. Är det mindre värt? VAD är det värt? Vad är DU värd?
Jag kommer aldrig att hålla tyst. Lönen spelar roll, precis som Ansie skrev igår. Min lön spelar roll. Det gör din också.
Så här känner jag för MIN lön. Hur känner du för DIN..?