Alla dessa problem... Eller utmaningar...
Jag hör till en av de sjuksköterskor som har hittat mitt specialområde och som håller på att gå specialistutbildning till psykiatrisjuksköterska. Det har varit 2 år av blod, svett och tårar blandat med massor av skratt, nya kunskaper och lärdomar. Men allt har sina prövningar. Jag trodde att jag var helt klar med min utbildning och skulle idag bara försöka få iväg papprena om ansökan om examensbevis. Kollar bara mina betyg och upptäcker till min stora förvåning att det fattas betyg i sista kursen. Nu måste jag bli lite personlig. I och med detta reagerar jag så som jag alltid gör. Någon annan måste ha gjort fel och läraren till kursen måste ha missat att lägga in mitt betyg, det kan inte vara jag som gjort felet…
Kontaktar läraren och får veta att hon visst kontaktat mig och att hon inte lagt ut betyget för jag har faktiskt inte klarat av den sista tentan och den behöver kompletteras. Det här kändes som en enorm smäll och en motgång som jag bara inte kunde ta eller hantera. Som sagt, jag är verkligen urusel på att hantera motgångar och så långt jag bara kan skyller jag på andra. Men här fungerade inte det, det är ju jag som skrivit tentan för dåligt och måste fixa till den. När sådana här saker sker i mitt liv, för det händer, får jag en sådan olustkänsla i kroppen som är svårhanterlig. Som tur är har jag något som jag vet brukar fungera, jag fick helt enkelt åka från jobbet någon timme tidigare och bege mig ut i springspåret och rusa för allt jag var värd.
På något vis fungerar det varje gång, för nu jobbar jag ikapp mina tidagare förlorade timmar och börjar få tillbaks ett humör så jag går att umgås med. Men denna dag fick jag lite hjälp på traven. I mitt ruschande i springspåret lyssnade jag på dagens sommarpratare Anders Olsson handikappsimmare med flertalet medaljer från världsmästerskap. Han berättade på ett otroligt intressant vis vad som skett i hans liv och hans olika möten med vården. Det blev inte direkt en vacker bild han målar upp men det är inte med bitterhet. Och jag skäms, skäms, skäms. Min underkända tenta får mig helt ur balans och tvärilsken, som att världen ska gå under. Och där sitter Anders Olsson i radiohuset i Örebro och berättar om prövningar jag inte ens kan föreställa mig men han låter inte bitter. Han säger klart och tydligt att ingenting är omöjligt, men att det hänger på en själv och hur man väljer att tackla problem. Problem eller utmaningar. Problem, utmaingar, sorg, glädje allt hör livet till. Men hur jag vill leva och uppfatta min resa här i livet det är ju faktiskt trots allt bara upp till mig. Vården står inför enorma utmaningar och efter att ha lyssnat på Anders sommarprat känner jag att Vårdförbundet och alla medlemmar har mycket att jobba vidare med, bland annat noll vision för vårdskador. Det är en av många frågor, men som påverkas av många andra såsom hälsosamma arbetstider och återhämtning. Sen kan vi välja att se det som en utmaning eller ett problem eller kanske både och. Men vi måste kämpa och själva välja hur vägen dit ska vara.
Så nu ska jag alldeles strax ta tag i min tenta och försöka få ett godkänt och en examen. Men det blir inte idag för har väl inte riktigt haft den bästa av dagar. Skrev precis nyligen ett liknande blogginlägg men när jag skulle skicka det så hände något och det bara försvann. Ibland har man mindre bra dagar, jag svor långa haranger och grät några tårar men det får inte bli undergången på min värld.
Till alla som hamnat i någon negativ spiral, lyssna gärna på Anders Olssons sommarprat, om hans utmaningar och hans upplevelser från vården. Och kanske ta en funderare på hur du tacklar prolem, hum.. utmaningar i ditt liv.
Kristin styrelseledamot Örebro
(och en av dom som fått sin specialistutbildning betald av arbetsgivaren men som inte har någon aning om det i sin tur leder till någon löneökning alls efter avslutad examen.)