Vi måste våga fråga - men också ha tid att lyssna
Vi är nu mitt uppe i ”En vecka fri från våld”. Initiativet är skapat av Unizon och MÄN och stödjs av jämställdhetsmyndigheten, Sveriges kommuner och Regioner samt länsstyrelserna. Detta är ett ämne som tyvärr är högst aktuellt i hela vårt samhälle.
Vi som jobbar inom vård på något sätt vet att det inte bara är under denna veckan vi behöver uppmärksamma våld i nära relationer utan det är ett arbete som pågår under hela året. Vi vet att våldet som pågår i nära relationer ofta inte syns, det är inte bara blåmärken och fysiskt våld utan även psykiskt våld, ekonomisk och sexuellt våld som förekommer. Detta lämnar inga synliga spår men det kan vara precis lika illa som det fysiska våldet. Det psykiska våldet kan vara särskilt svårt att upptäcka eftersom det ofta är mer subtilt. Ord och handlingar kan förkläs till omsorg och omtanke. Det psykiska våldet kan bryta ner en människa över tid, så att när första slaget kommer kan personen vara så nerbruten att hen lägger skulden på sig själv.
Många gånger kan den som står utanför en relation där våld förekommer undra varför den våldsutsatta inte bara lämnar sin förövare. När man själv inte har varit i den situationen är det lätt att tänka att man aldrig skulle stanna om någon slog en. Men det är otroligt svårt att ta sig ur en våldsam relation. Här har sjukvården en väldigt viktig roll. För många kan vården vara en av få platser där det finns möjlighet att berätta, kanske till och med den första plats där någon faktiskt ställer frågan.
Vi måste våga fråga! och om möjlighet finns fortsätta fråga.
Kanske vi inte får sanningen första gången vi frågar men när frågan kommer flera gånger kanske den utsatta tillslut vågar berätta för någon vad som faktiskt pågår.
Min upplevelse är att vi har blivit bättre på att fråga inom sjukvården. I mitt dagliga arbete på BVC är det nu naturligt att fråga om våld vid upprepade tillfällen under barnets liv. Alla blir tillfrågade, just för att jag inte kan se på någon om de är utsatta eller inte. Men jag ska erkänna att när vi införde dessa frågor kände jag mig väldigt obekväm med att fråga de familjer jag ansåg varar ”välfungerade”. Jag var rädd att frågan skulle kännas utpekande och att deras förtroende för mig skulle minska.
Min känsla idag är att det snarare är tvärtom. Förtroendet kan öka när vi visar att detta är något vi bryr oss om och vill veta mer om. Vi visar att vi finns där, att vi vågar ställa frågan och att vi vill hjälpa.
Men när vi vågar fråga och får till bra rutiner för detta så måste vi även ha rutiner på plats för att ta hand om svaret.
När vi möter en person som vågar anförtro sig åt oss och berätta om sin utsatthet kan vi inte titta på klockan och konstatera att besöket är slut. Här har verksamheten ett ansvar att säkerställa att det finns tydliga rutiner för hur vi ska agera i den situationen.
Vi vet att det är en pressad sjukvård vi jobbar i men detta måste få ta tid. Att någon berättar om våld kan vara ett stort och svårt steg. Då måste vi kunna möta den personen med trygghet, kunskap och ett tydligt nästa steg.
Jag tycker att den här veckan är ett utmärkt tillfälle att se över rutinerna på den egna arbetsplatsen. Finns det tydliga rutiner? Vet du vad du ska göra och vart du ska vända dig när någon berättar att den är utsatt för våld?
Jag har själv varit i den situationen. På min arbetsplats finns det rutiner, men trots det blev jag osäker på vad nästa steg var. Jag hade vågat fråga och upptäckt våldet – men vad händer nu?
Jag misstänker att det inte är en helt ovanlig känsla bland oss som arbetar inom vården. Det är lätt att fokusera på vikten av att ställa frågan, men vi behöver också prata om vad som händer efteråt. Det räcker inte att vi har kunskap om hur vi upptäcker våld. Vi måste också känna oss trygga i hur vi agerar när vi faktiskt får veta.
Så min uppmaning under En vecka fri från våld är: Se över rutinerna på din arbetsplats. Prata med dina kollegor. Säkerställ att du vet vad du ska göra när någon berättar om våld.
För det räcker inte att vi vågar fråga – vi måste också ha tid att lyssna.
Lämna ett svar
Väljarna valde vården
Sjukvården var den fråga flest väljare sa hade mycket stor betydelse för partivalet. Nu behöver vallöftena bli verklighet. Valets vinnande fråga måste stå först i kön!
Se våra förslag!