Inte till Norge, men vart tar vi vägen?

Att många sjuksköterskor arbetar i Norge bland annat på grund av löner och arbetsmiljö vet vi. Men vart tar alla biomedicinska analytiker vägen eftersom arbetsgivare över hela landet har svårt att rekrytera några?

Det senaste året har förtroendevalda från norr till söder kontaktat mig och Vårdförbundet och frågat efter argument och stöd då arbetsgivare avsett att, eller rent av ersatt, biomedicinska analytiker på kliniska laboratorier med annan, “motsvarande” personal. Självklart har inte dessa ”motsvarande”, som kan vara biomedicinare (med utbildning primärt riktad mot läkemedelsindustri), medicinska biologer, molekylärbiologer osv, anställts på biomedicinska analytikertjänster gubevars, men i praktiken förefaller de göra mer eller mindre samma arbetsuppgifter. Och frågan är om det inte också förefaller med något högre lön. Trots att deras utbildning inte primärt är riktad mot kliniska laboratorier. Trots att inte samhället ansett deras utbildning säkrar patientsäkerheten fullt ut och därför gett dem legitimation.

På individnivå är jag helt övertygad om att dessa ”motsvarande” gör ett utmärkt arbete, men om inte deras utbildning är riktad mot biomedicinsk laboratorievetenskap, hur vet de då vad de inte vet? Och vad är det som får arbetsgivare att se mellan fingrarna när de anställer? Är det för att arbetsgivare inte har koll på skillnaden mellan yrkena och den kompetens man har? För att man är nöjd med att ha ”utförare” och inte tycker att rimlighetsbedömningar och kvalitetssäkring är prioriterat? Eller är man nöjd med att ta risken? För att man inte vill höja lönerna för biomedicinska analytiker och därmed bli attraktiv som arbetsgivare? Jag vet inte men kan inte låta bli att spekulera.

Det lär finnas runt 180 biomedicinska analytiker med utbildning utanför Sverige som väntar på svensk legitimation. Den processen kräver sin tid, men är den effektiv eller är det mycket väntan? Väntan på besked om vad som behöver kompletteras, väntan på information. 180 biomedicinska analytiker är nästan en halv årskull från programmet.

Enligt SCB:s senaste prognos arbetar två tredjedelar av biomedicinska analytiker inom hälso- och sjukvården. Det är drygt 10 % färre än som sagts under många år. Var är den återstående tredjedelen? Läkemedelsindustrin har avvecklats i stor utsträckning. Jag tror knappast veterinärmedicin vuxit så markant. Livsmedelsindustri? Annan forskning? Och eftersom det endast är 129 svenska biomedicinska analytiker som har norsk auktorisation, så är det inte dit vi flyttar.

Kanske är det så att många biomedicinska analytiker jobbar med helt andra saker. Men jag tror att om lönerna höjdes och karriärvägarna utvecklades så skulle det gå alldeles utmärkt att rekrytera biomedicinska analytiker till de kliniska laboratorierna.

FullSizeRenderDet kombinerade vårmötet i patologi och klinisk kemi startar i Örebro idag. På fredag talar min norska kollega Marie Nora Roald och jag om ”Vem som gör vad – nu och i framtiden?” och gör en jämförelse för hur det ser ut i våra respektive länder idag och hur vi tar oss an framtida utmaningar. Du som är på vårmötet, kom gärna och delta i diskussionerna som kommer att hållas.

Framtiden är vår gemensamma.

Lämna en kommentar

*