Med hem från Världskongressen i Berlin
Den internationella organisationen för biomedicinska analytiker, IFBLS, arrangerar vartannat år en stor kongress. 2008 var jag i New Delhi, Indien och nu i augusti var jag i Berlin. Jag föreställer mig att för de allra flesta deltagare är det det vetenskapliga programmet som är i fokus och det som man tar med sig hem något från. Och självklart de kontakter man skapar och de utbyten man gör med kollegor från världens alla länder. I Berlin fanns det delegater från 60-talet länder.
Men jag som inte jobbar på labb längre, för mig är det andra delar av programmet än det direkt laboratoriemedicinska som känns viktigast. Det är dels de rent organisatoriska frågorna, av vem och hur IFBLS ska drivas och prioriterade frågor ur ett globalt perspektiv, men också föreläsningar om management, ledarskap, kvalitetssäkring och när det finns etiska block, så är det högst upp på min lista. I det etiska blocket i Berlin hade jag själv en presentation om ledarskapets betydelse för det etiska arbetet på labb.
Sisten ut i blocket var en biomedicinsk analytiker från Indien. Vi var nog alla litet fundersamma under hans presentation som hade rubriken ”Past Present and Future of Medical Technology, Need to Enrich Professional Ethics”. Först fick vi höra om laboratoriemedicinens historia och sedan om den indiska utbildningen för biomedicinska analytiker. Därefter kom han in på förbättringsarbete som han gjort på sitt labb. Han hade löst problem med bristande vacum i dehydreringsapparaten med hjälp av en egentillverkad aluminiumbit som placerades under låset. En läckande slang vid utflödet på ett instrument hade han löst med en enkel skarv av silikonslang och slutligen visade han en tvålbesparande tvålhållare. Han hade upprörts av att tvålbiten inte kunde användas fullt ut så han uppfann en ny hållare gjord av något som såg ut som en flaskkapsyl och till det en magnet. Här var det var många som hade svårt att hålla sig för skratt. Jag vill tro att man gladde sig åt hans uppfinningsrikedom och innovationsförmåga, men jag är inte helt säker på att det var så. Mitt skratt fastnade ordentligt i halsen när jag tänkte på att han beskrev sin vardag och de utmaningar han har. Utmaningar som inte bara handlade om tillgång till moderna tekniska lösningar, utan också avsaknaden av det vi tar för givet; reservdelar, service, underhåll av utrustning och tvål som vi kan välja om vi vill lämna en skvätt kvar i behållaren eller inte. Vi lyfter på telefonluren och lägger en beställning för det vi behöver, för honom fanns ingen beställning att göra.
Jag tror att den bild som jag kommer att ha med mig längst från Berlin är den resursbesparande tvålhållaren från Indien. Och jag imponeras av innovationsförmågan som tog fram den.
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Underbart! Känner igen uppfinningsrikedomen från min tid som utbytesstudent i Hanoi. Det är inte alltid det uppenbara som är smartast. Vårt enorma överflöd blir så påtagligt när man får se hur de i fattigare länder tar hand om de få resurser som finns, de anpassar metoder efter det material som finns att tillgå och uppfinningarna är många!
Tack för BMA-bloggen, den behövs!
Eller hur?
Jag representerade IFBLS på ett WHO/CDC-möte i Lyon för några år sedan. Mötet skulle ta fram en ”postition paper” på extern kvalitetssäkring globalt. Presentationerna och diskussionerna var intressanta och öppnade verkligen ögonen på mig. Någon kommenterade utskick av kontroller med ”ja, vi har nu inte vägar till alla våra laboratorier och inte heller har vi elektricitet 24 timmar/dygn”. En kvinna från hälsoministeriet i Thailand beskrev den kvalitetssäkring hon dragit igång mot laboratorier som låg avlägset och som bemannades med en enda biomedicinsk analytiker; de fick göra en självskattning. Svara på 100 frågor om olika moment och att bara det resulterade i förbättringsarbete från år till år, men långt ifrån utskick av externa kontrollprogram!