Som ett envist kliande myggbett. Som en mygginvasion i sommarnatten. Som fästingar blandat med en svärm av knott.

Med sommarens intåg kommer inte bara en ljuv grönska.

Ena året är det kanske något bättre; eller mindre dåligt snarare. Året efter så är det fullkomlig kaos igen. Sommarsituationen är en upprepande följetong av en kvinnovård som befinner sig kris. Oftast är förlossningsvården i fokus. Behovet av att kunna få en trygg och säker förlossning finns dygnets alla timmar, årets alla dagar. Det minskar inte under sommaren- det är inte färre som föder barn då. Men bemanningen står inte i proportion till det.  Den som behöver preventivmedel, klimakterieråd eller gynekologisk vård behöver även det under juni-juli-augusti. Den gravida följer samma basprogram under sommaren som de som är gravida under resten av året gör.

Att detta tillåts pågå år ut och år in visar att kvinnohälsa och barnmorskors arbete inte tas på allvar av våra styrande.

 

Myggbeten blir alltfler, betten kliar intensivt och det irriterande surrandet av blodsugande insekter blandas med doften av kaprifol, schersmin och odrägliga arbetsvillkor

 

Sol och värme är härligt. Men inte solskador och melanom. Att vara barnmorska är fantastiskt. Men arbetsvillkoren är inte i närheten av fantastiska.

 

I några få regioner ser det bättre ut (men i förhållande till vad?). På många andra ställen planeras för 12- timmarspass, hot om indragna semestrar haglar och sänkt kompetensnivå med färre antal barnmorskor i tjänst per arbetspass verkar bli den nya standarden. Hur kan man säkra att vården är lika trygg då?

Inte alls såklart!

 

I slutet av juni så är många arbetspass fortfarande inte tillsatta inom förlossningsvården. Det börjar bli allt svårare att bemanna även mottagningar. Genomgående för de allra flesta regioner, utöver att samtliga 21 regioner har brist på barnmorskor, är att den vård som bedrivs på BB drabbas hårt av så kallad kompetensväxling. En stor risk för de som vårdas där eftersom det är barnmorskor som har kompetens gällande sexuell, perinatal och reproduktiv hälsa. Ingen annan profession.

Många regioner har också dragit i nödbromsen gällande hyrpersonal, vilket ger en ännu större brist i verksamheterna. Antalet obemannade arbetspass är alarmerande och många barnmorskor drabbas av stress och oro, både för sin egen del, för kollegor och för patienterna. Regionerna tycker att det blir för dyrt med bemanningsbolag. Men man har inte satsat på den befintliga personalen och investerat i dem med de pengar som man tycker sig spara genom att inte fylla igen det enorma berget av obemannade arbetspass. På många håll har man också sparat in på den ersättning som brukar erbjudas till den som tar extrapass och försöker fylla alla hål. Nu saknas moroten helt. Det är ingen hållbar lösning att en redan utmattad yrkeskår ska lappa och laga en underfinansierad vård. Och utan ett extra klirr i kassan så bygger arbetsgivaren det helt på att barnmorskor ska offra både sin lediga tid, sin hälsa och sin möjlighet att upprätthålla en säker vård.

Var tar alla pengar vägen?

Egentligen så finns det ju inte någon brist på barnmorskor. Men eftersom tusentals barnmorskor lämnat yrket och mer än hälften av de som finns kvar inom vården arbetar deltid pga orimliga arbetsvillkor, så brukar arbetsgivare kalla det för ”brist på barnmorskor”.

Just nu pågår en konflikt mellan Vårdförbundet och SKR/ Sobona. Det vi begär är fullkomligt rimligt. Men vi bemöts av en vägg. För att rädda vården krävs goda villkor och en förbättrad personalpolitik. Om inte väggen rivs så riskerar vi en ännu större kris i vården med ännu fler som lämnar yrket.

Som ett sönderkliat blödande myggbett som blivit en infekterat sår…

Vissa politiker hävdar att de inte har råd att bemöta våra krav.  Ett helt bakvänt resonemang.

 

Vi har inte råd att förlora mer kompetens från vården.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!