Sju sorters blommor

Motigt rullar Ania iväg mot stadens sjukhus och akutmottagningen. Medan hon trampar genom förortens gemytliga myller av radhus och villor, fylls luften med doften av schersmin och sånger om små grodor. Och snapsvisor, såklart.

Vad är väl en midsommar egentligen?

På akuten är det en salig blandning av blod, svett och tårar- allt blandat med en frän stank av alkohol.

Med god marginal innan passet startar, flexar Ania in på sin arbetsplats. Hon ska arbeta hela midsommarhelgen och eftersom det inte är första gången så vet hon ungefär vad som väntar. Många nya ansikten lyser upp personalrummet och Ania känner av stämningen av skräckblandad förtjusning. Många ser nervösa ut och Ania minns känslan av att vara ny, även om det är många år sedan nu.  Att vara nyutbildad på akutmottagningen är ingen lek. Trots det så är många av kollegorna under midsommarhelgen just det. Ania är en av de mest erfarna och en av få som har specialistutbildning.

Varför har det blivit så här?

Kollegorna med störst erfarenhet har lämnat skeppet pga orimliga arbetstider, tärande etisk stress och bristande uppskattning i lönekuvertet. Akuten har nästan blivit som en förlängd VFU; en utökad praktikplats för nyexade sjuksköterskor, kompletterat med förvirrade underläkare och utmattade undersköterskor.

Akutvård förtjänar bättre, muttrar Ania för sig själv.

Midsommarnatten fortlöper som den brukar när det är varmt och soligt väder. Det vill säga extra mycket fylla, slagsmål och misär i form av våldtäkter och familjetrauman. Ambulansen åker skytteltrafik och ambulanssjuksköterskorna börjar se uppgivna ut när de, återigen, dyker upp på mottagningen.

Hur mycket är klockan egentligen? tänker Ania när hon sveper en flaska med iskallt vatten utanför mottagningen entré och gnuggar sig hårt i ögonen.

-04.42.

Midsommarnatten är ljus, varm och vacker bortanför akutens eviga arbete med att lappa ihop trasiga människokroppar och söndrade själar.

Ania tar ett djupt andetag och insuper doften av svensk sommar uppblandat med asfalt, bensin och utspilld öl. Ölflaskorna utanför akuten har krossats mot marken och en nedtrampad blomsterkrans ligger bredvid en tippad elsparkcykel.

Tillbaka inne på akuten. En gammal, förvirrad dam som ligger på en brits i korridoren ropar upprepande efter ”mamma”.  Hon har ett sår i pannan som sytts och väntar på att få komma till en avdelning. Ett gäng överförfriskade killar i nedre tonåren är högljudda i väntrummet och en mamma med ett litet barn skymtar inne på en av salarna som Ania går förbi. Hon har en blåtira och blöder från ett sår på läppen. Barnet har somnat över mammans axel, lyckligt ovetande om vad som pågår. Förhoppningsvis i alla fall.

Midsommarnatten har blivit morgon. Solens strålar värmer, trots tidig morgon och fåglarna har kvittrat i flera timmar redan.

På vägen hem stannar Ania och plockar blommor. Det var många år sedan sist tänker hon medan hon skannar av skogsbrynet efter fler sorters blomster.

Undras om det funkar?

Sju sorters blommor under kudden på midsommardagens morgon efter en natt på akuten .

Men Ania vill inte drömma om en framtida livspartner, som folktron säger att man ska göra under midsommaraftonsnatten. Nu är det ju dessutom midsommardagen. Och morgon.

En Midsommarnatt på akuten som erfaren och specialistutbildad sjuksköterska lämnar en hel del övrigt att önska…

Kanske kan man få drömma om en framtida vård där kompetens värderas och människan får stå i centrum?

…eller så får jag bara ett fästingbett av de där ängsblommorna jag plockade…