Åsa Mörner - Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.
Åsa Mörner – Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Abortmotståndare är på frammarsch i vårt land. De vill begränsa och försvåra tillgängligheten och inskränka den mänskliga rättighet som svensk abortlagstiftning innebär.

Vi har kommit långt i Sverige när det handlar om kvinnohälsa. Tidigare generationer har kämpat och stridit för att vi ska nå dit vi är idag. Den samlade expertisen är enad och forskningen är tydlig: Den lagstiftning vi har idag är korrekt ur alla synvinklar.

Länder med begränsade eller obefintliga möjligheter för kvinnor att genomgå en trygg och säker abort talar sitt tydliga språk. Här lemlästas, fängslas och dör kvinnor när de i desperation försöker avsluta sin oönskade graviditet. Och en sak är säker; Restriktiva abortlagar leder inte till färre aborter utan endast till att fler kvinnor riskerar sin hälsa och sina liv genom att själva försöka abortera med hjälp av gift, vassa objekt eller genom att söka sig till illegala kliniker där kvacksalvare får härja fritt.

Jag är djupt oroad för kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa i Sverige. Att ens behöva yttra denna oro i ett land som Sverige år 2018 är minst sagt skrämmande.

Som legitimerad barnmorska, som kvinna, som människa kommer jag aldrig att sluta stå upp för rätten till trygga och säkra aborter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Nu vill mörka krafter ta den rätten ifrån oss.

ALDRIG! ALDRIG! ALDRIG!

#ståuppföraborträtten #valet2018

Läs gärna även det här blogginlägget Jag får inte välja vem jag vårdar – som handlar om vår inställning till att hänvisa till samvetsfrihet för att man vill vägra att utföra aborter, som också är ett hot mot den fria aborträtten.


Kommentarer

  1. En säker och trygg abort när det behövs är självklart Sveriges kvinnor ska fortsätta ha rätten till fri abort ❤️

    1. Har missat vilka vill ta bort abortr ätten helt. Är det inte som tex Finland upp till 12v fritt sedan något svårare men ej otänkbart.

      1. Att inskränka aborträtten är ett steg i fel riktning. Varför ska vi försämra tillgången till aborter? Vad är det vi vinner på att göra det svårare för kvinnor att själva fatta beslut om sina kroppar?

        1. Det är ju inte kvinnans kropp, det är ett foster som lever i kvinnan. Och varför går då gränsen vid vecka 23. Ibland så kippar foster efter andan en halv timme efter förlossningen, helt vidrigt. I abortlagen står det att man ska hänsyn tas till personal som har samvetsbetänktligheter. Och det är ju något som FN förespråkar. I Norge fungerar det utmärkt. Saknar verkliga argument från abortförespåkare. Mörka krafter är ett fegt begrepp som jag likväl skulle kunna tillämpa på abortförespråkare. Varför inte stötta kvinnor att behålla barnet och ge hjälp till adoption. Finns så många barnlösa. Tycker vi ska sänka abortgränsen.

          1. Abortlagen innebär fri abort tom v 18+0. Därefter görs en bedömning för om ett avbrytande kan tillåtas tom v 21+6, alltså inte v 23.

            Anledningen till att bevilja en sen abort kan handla om att grava fosteravvikelser upptäckts vid det ultraljud som görs mellan v 18-20. Innan dess kan man inte screena fostret på samma sätt och därför finns ingen möjlighet att upptäcka vissa avvikelser tidigare. Det kan också handla om fysisk eller psykisk sjukdom hos den gravida eller missbruk. Oavsett så finns det skäl för avbrytande och något annat vore fullständigt inhumant. Ska staten fängsla och spärra in kvinnor som vill genomgå aborter och tvinga dem att föda ett oönskat eller svårt sjukt barn?

            Tom v 21+6 räknas det som ett foster, inte ett barn.och det är stor skillnad på livstecken och förutsättningar för liv

            Vi har en form av samvetsfrihet i Sverige redan: Den innebär att du har möjlighet att välja ett yrke som du och ditt ”samvete” klarar av att hantera. Yrket kommer inte att regleras efter en persons individuella åsikt. Det är ingen rättighet att bli barnmorska.Men som tur är så tvingas ingen att utbilda sig till barnmorska eller gynekolog. Och nej, det fungerar inte alls lika bra som i Sverige i de länder där man tillåter personalen att vårdvägra. Det fördröjer aborterna så att kvinnor tvingas vänta på att få avbryta och således genomförs aborterna senare istället. Helt orimligt.

            Ja det finns många föräldralösa barn i världen. Tänk om vi gemensamt kunde hjälpas åt att ta hand om dem innan vi ens tänker tanken på att skapa ett skräcksamhälle där kvinnor tvingas genomgå graviditeter och förlossningar mot deras vilja för att sedan föda fram oönskade eller svårt sjuka barn.

  2. Men om man inte gör detta till en politisk fråga, utan bara stannar upp och konstaterar att det i Sverige utförs mer än 30 000 aborter årligen. Är inte det ett bekymmer? Hur tar vi ansvar för vår sexualitet. Antar att alla oönskade graviditeter inte beror på övergrepp. Går det att föra en nyanserad diskussion kring detta?
    Fia

    1. Att försvåra för kvinnor att kunna genomgå en trygg och säker abort, vad tror du det leder till? Vad som är ett bekymmer är att kvinnor alltid lastas när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa, något som borde angripas på annat sätt än att inskränka aborträtten. Vi har ju faktiskt facit i hand- länder med sämre tillgång till aborter har inga fördelar för kvinnors hälsa i förhållande till länder som Sverige. Vår abortlagstiftning har den medicinska expertisen bakom sig och de är överens om att den är korrekt utformad i nuläget.
      Jag begriper inte varför det finns människor som vill försämra tillgången till abort. Är det för att tvinga kvinnor att genomgå graviditeter och förlossningar? Oavsett så är det ett försök att kontrollera kvinnors sexualitet.

  3. Det finns situationer där abort är enda utvägen men i dagens Sverige borde inga barn bli till som inte är önskade. Ska vi tala om ”mörka krater” är det väl de som försvarar att så många barn aldrig får födas. För mig är det ofattbart att ensidigt se till kvinnans situation och glömma alla dessa barn.

    ”B-M”

    1. Tyvärr ser inte verkligheten ut som du beskriver eftersom det finns många kvinnor som önskar avsluta sin graviditet i Sverige. Det handlar inte om foster, det handlar om kvinnohälsa. Foster räknas inte som barn och hos en ofrivilligt gravid kan en graviditet aldrig ses som ett ”barn”. Det är lagstadgat och ska ej diskuteras känsloladdat, utan baseras på lagar och vetenskap.
      Den omvända situationen vore alltså att skuldbelägga kvinnor för att de blivit gravida och sedan överpröva deras eget beslut om sina egna kroppar och liv, för att antingen ”godkänna” aborten och därmed orsaka att den måste genomföras längre fram i graviditeten. Eller att staten skulle behöva spärra in kvinnor för att tvinga dem att fullborda graviditet och förlossning och därmed föda fram ett oönskat barn. För en sak är säker; en kvinna som önskar avsluta sin graviditet kommer att försöka göra det, oavsett om det är lagligt eller olagligt, säkert eller osäkert.
      Det är en mörk bild av ett förskräckligt samhälle som målas fram om kvinnor skulle skuldbeläggas, överprövas eller, ve och fasa; tvingas föda fram oönskade barn. Det får vi ALDRIG tillåta!

  4. Bra skrivet Åsa, vi är många som delar din oro och ser vikten i att hålla vakt om denna rättighet som många kämpar och dör för runt om i världen.

  5. Jag har arbetat som barnmorska och har många fina erfarenheter och svåra då livet är skört och innebär lidande för alla människor. Min åsikt är att barnmorskeförbundet/ vårdförbundet har en ståndpunkt som är enögd och saknar ödmjukhet. Vi är många som personligen aldrig skulle välja abort som utväg själva men har respekt för andras val. Mitt problem är att vi som vårdpersonal inte kan ha en öppen dialog om denna etiskt svåra fråga. Kvinnan och fostret två skyddsvärda individer! Inom mödravården är det vårt riktmärke. Kvinnans autonomi väger tyngre av förståeliga skäl. Men hur vi än vrider och vänder på frågan om rättigheter så är kvinnan den som får bära bördan. Jag mött åldrande kvinnor som sörjer sin abort. Kan måhända vår förenklade retorik kring detta svåra livsdilemma i ett livs- och hållbarhetsperspektiv inte varit den bästa hjälpen?

    1. Tack för din kommentar.
      För det första så är det inte relevant om du, jag eller vår kollega kan tänka sig eller har genomgått en abort eller inte. Det är patienten som är i fokus och det är patientens autonomi som ska respekteras. Och som barnmorska vårdar vi kvinnan och respekterar kvinnans val, oavsett om det handlar om att föda fram ett barn, genomgå en sterilisering, avstå cancerbehandling eller genomgå en abort. Det krävs en stor ödmjukhet för att respektera kvinnans självständiga beslutsfattande och ett brett perspektiv för att finnas där och stötta genom beslutsprocessen.
      Att utgå från vad du som person eller du som anställd vill, känner och tycker anser jag står för det du anser att Vårdförbundet och Barnmorskeförbundet står för- dvs enögdhet och brist på ödmjukhet. Och framförallt; brist på empati och respekt.
      Du menar alltså att vi som barnmorskor skulle jobba för att påverka kvinnan i hennes beslutsprocess angående livsavgörande beslut. Det det gör mig allvarligt oroad. För jag antar att det i sådana fall handlar om att vi ska påverka kvinnan i alla beslut som kan fattas och att det kan handla om att påverka både åt det ena eller det andra hållet?
      Varken du eller jag vet hur en annan människa känner, uppfattar saker eller önskar få ut av sitt liv. Vi är alla unika och har olika behov. Det är en barnmorskas plikt att stödja kvinnan genom de processer och önskemål som hon fattat beslut om. Något annat är otänkbart och djupt oetiskt.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!