Lucka 24 - Johan Larsson

I sin ungdom fanns inte tanken på att Johan skulle arbeta som sjuksköterska, då det inte funnits någon tradition av vårdyrket i hans familj, och det inte heller är något traditionellt manligt yrke. Det som ändrade Johans tankar var en händelse som inträffade då han arbetade som vårdbiträde på ett äldreboende. Sagt och gjort, Johan studerade till sjuksköterska och tog examen och fick sin legitimation 1997. Att jobba med människor, skapa relationer och göra skillnad är det bästa med yrkesvalet.

Johan började sin bana på dåvarande onkologen på NUS och jobbade där 75 % och övriga 25 % jobbade han i bemanningen där han fick möjlighet att arbeta på flera olika avdelningar. Efter det var det dags för strålbehandlingen där han jobbade i ganska många år. Parallellt med det studerade han omvårdnad och strålbehandling. Tanken fanns hela tiden att börja forska men i samband med att han blev nekad av arbetsgivaren att läsa omvårdnad D så kom möjligheteten att kandidera till avdelningsstyrelsen i Västerbotten.

2005 påbörjade Johan för första gången sin roll som förtroendevald. Han blev ledamot i avdelning Västerbotten och tyckte då som nu att villkorsfrågor såsom lön och utbildning kändes viktiga att driva. I december 2008 valdes han till avdelningsordförande och 2011 valdes han in i förbundsstyrelsen som ledamot. På kongressen 2014 fick han det stora förtroendet att bli vice förbundsordförande vilket han är idag.

Att vara förtroendevald tycker Johan är något stort – du är vald i förtroende i en demokratisk organisation. Under sina tretton år som förtroendevald i Vårdförbundet har han lärt sig mycket och ser helheten av att vi är ett yrkesförbund och en facklig organisation. Han säger om vi inte är med och formar vården och den verklighet vi befinner oss i så gör någon annan det. Vidare menar han att som förtroendevald har du en viss makt i partsförhållandet och du har möjlighet att vara med i något större. Du blir lyssnad till.

På frågan varför man ska vara medlem i Vårdförbundet svarar Johan:
”För att kunna åberopa kollektivavtalet så måste det finnas medlemmar och förtroendevalda. Ingen kan inte göra allt men alla kan göra något”.

Att vara man och förtroendevald i ett kvinnodominerat yrke har inte varit en självklarhet för Johan. Varje gång han har tillfrågats om att kandidera till något förtroendeuppdrag inom Vårdförbundet har han noga övervägt det. Han tycker att genusfrågor är otroligt viktiga och vi behöver tänka ut vilka signaler vi sänder ut. Den dagen då vi har ett jämställt samhälle är det naturligt att Vårdförbundet har en manlig förbundsordförande.

Johan tycker att en av de viktigaste delarna i uppdraget är att hjälpa andra att växa in i uppdraget och kanske vara den som tar över stafettpinnen och han är tydlig med att förtroendeuppdraget är ett lån. Efter sin tretton år som förtroendevald har nu Johan beslutat sig att vid kongressen i maj nästa år kliva av. Han är tacksam över att ha fått förmånen att vara aktiv i många olika roller i förbundet men nu är det dags för någon annan att ta över. Han har gjort sin medlemsresa i Vårdförbundet men aldrig varit förtroendevald på arbetsplats. Kanske är det nästa steg? Det är dock ett uppdrag han tror kan vara största utmaningen och för att få den möjligheten krävs det ett stort förtroende.

Johan är i skrivande stund inte klar med vad han ska göra i framtiden, han är dock tydlig med att han har kvar sin anställning i Västerbottens läns landsting. Nu får ni alla hålla utkik och se var han hamnar. Kanske blir han just Din kollega.

Avslutningsvis önskar Johan er, en sista gång, en riktigt God Jul och Gott Nytt År!