Sommar, sommar

Idag är det 12:e september och fortfarande varmt och soligt här i Vilhelmina. Trots det är det ändå dags att reflektera över sommaren 2016. Vädret har varit hyfsat med en hel del sol och lite regn. Jag och min man har åkt kors och tvärs i Svea rike och träffat släkt och vänner, en bra sommar tycker jag.

I slutet av Maj träffade jag ett gäng sjuksköterskor från olika delar av Västerbotten. Några berättade att de inte fått besked och sin semester ännu. Hur ska man då kunna planera för sig och familjen? Flera berättade att man inte svarar i telefon när man är ledig av rädsla för att bli tvungen att arbeta. De berättade att det saknades sjuksköterskor på många pass under sommaren. De flesta hade just fått veta sina nya löner och var nedslagna av det dåliga utfallet, de sa ”man säger att vi är viktiga och värdefulla med det syns inte i lönebeskedet”.

Nu håller vi på att sammanställa hur våra medlemmar haft det i sommar och ser att det varit tufft på många håll och bra på andra. Själv jobbade jag lite som distriktssköterska i sommar. Att jobba på en sjukstuga är alltid jätteroligt och spännande, man vet aldrig vad som ska hända. Denna sommar var det tufft. Trots att man verkligen gjort allt inklusive att försöka få tag på distriktssköterskor från bemanningsföretag var jag nästan ensam distriktssköterska. Jag har mer än 30 års erfarenhet som sjuksköterska men tyckte ändå att det var tufft. Nästan inga lunchpauser och jag kunde inte gå hem i tid alla dagar. För mig är mötet med människor en av de saker som jag gillar mest med jobbet som sjuksköterska men det hann jag inte alls med som jag ville, kändes som jag nästan fick köra iväg patienterna för att nästa väntade.

Mer än en gång tänkte jag på mina unga kollegor som jag träffat innan sommaren, undrade hur de hade det och tänkte att om jag tycker det är tufft hur ska då de uppleva det? Det gick ingen större nöd på mig när jag inte kunde gå hem i tid, jag har inga småbarn som ska hämtas en viss tid på förskolan utan får åka hem och sitta i soffan hela kvällen om jag vill. För ett tag sedan hörde jag på TV en tjänsteman i landstinget som sa att ”man som sjuksköterska måste förvänta sig att inte kunna gå hem direkt när arbetsdagen är slut utan måste jobba över några minuter när det krävs”. Det är sant och gäller alla yrken där man jobbar med människor MEN för oss är det sällan det är ett par minuter vi stannar kvar på arbetsplatsen, det är snarare halvtimmar och timmar, ibland hela arbetspass.

Det finns 40 000 sjuksköterskor i landet som inte jobbar i vården i Sverige. Om vi fick tillbaka dem till ett yrke som ju egentligen är fantastiskt skulle det inte vara brist på sjuksköterskor. Vårdförbundet har en hel rad förslag på hur vi ska kunna få tillbaka våra kollegor.

Önskar er en härlig fortsättning på sensommaren och en bra höst

/Karin Kopparmalms