Det var en gång...

I dagarna är det 34 år sedan jag tog sjuksköterskeexamen i Landskyrkan i Skellefteå. Jag och mina kurskompisar var den andra kursen som tog examen i Skellefteå. Det var en stor dag, vi var så stolta.

Nu är det svårt att tänka sig det men det då, 1982 fanns det inga sjuksköterskejobb! Eftersom jag inte hade någon tjänst som undersköterska så jag började vikariera som sjuksköterska på Vilhelmina sjukstuga måndagen efter examen (man fick ju dispens på den tiden). Jag minns att min första lön, som jag då fick i juli månad var 2500 kr (efter skatt). Att åka till ex. Norge för att jobba var inte en möjlighet då. Det tog sex år innan jag fick min första tillsvidare anställning som sjuksköterska men jag var aldrig arbetslös. Att jag gick på vikariat så länge gjorde att jag fick arbeta på andra ställen i Lappmarken vilket var spännande och jag lärde mig mycket. För några år sedan fick jag guldklocka för att ha arbetat 25 år i Västerbottens Läns Landsting.

Sjuksköterskeyrket har utvecklats mycket under dessa år. Mycket ny teknik har tillkommit, det finns nya läkemedel och metoder. Sjuksköterskerollen har också förändrats på många sätt, många av oss blir specialiserade på ett helt annat sätt än tidigare.

Det som aldrig har förändrats är vår unika roll som omvårdnadsexpert. Oavsett var och med vad vi jobbar som sjuksköterskor är det vi som hela tiden ser och hör hur patienternas behov.
Under åren har jag haft förmånen att jobba med många olika saker som sjuksköterska. Jag har utbildat mig både till företagssköterska och distriktssköterska. Jag har aldrig ångrat att jag utbildade mig till sjuksköterska utan alltid varit stolt sjuksköterska. Det gläder mig att träffa nya sjuksköterskor och se deras kunnande och yrkesstolthet, önskar bara att arbetsgivaren kunde förstå och värdesätta det också.

Vi är navet i vården, vi driver vårdens utveckling.

/Karin Kopparmalms