Du Florence, jag skulle vilja prata med dig!

Det där med att vara sjuksköterska, att det skulle vara ett kall, hur tänkte du där? Vet du hur många gånger du har fått äta upp det? Förmodligen minst lika många gånger som det finns legitimerade sjuksköterskor! Hur många gånger har jag inte själv ironiskt, men med en obehagskänsla i magen, skrattat och sagt ”ja men det är ju ett kall”, applicerbart i princip till vilken konversation som helst gällande lön, arbetstider eller arbetsmiljö? Det är många…

Det skrivs allt mer i media om kriser i vården, och den kris som vården står inför. Bristen på villkor, som i sin tur skapar brist på personal, som i sin tur slutligen skapar brist på vårdplatser. I Västerbotten har vi, bara för att nämna några få saker: läkarlösa hälsocentraler, kliniker som flyttas från en stad till en annan, vårdplatser som hålls stängda och sommarscheman som trots allsköns lösningar inte går ihop, för resten av året går ju inte heller ihop. Vi har inom kommunen hemsjuksvårdspersonal som går på knäna på grund av orimlig arbetsbelastning, för att ingen (läs kommunen själv) hade räknat med att ca 50 % av all vård skulle bedrivas just inom kommunen. Och när det negativa ekorrhjulet väl börjat snurra, är det svårt att få det att stanna. Det kommer krävas en kraftansträngning av oss alla, politiker, arbetsgivare, anställda och allmänheten.

Så jag håller inte med dig Florence om att det är ett kall. Det är många gånger ett slit. Men om det i ordet ”kall” inräknas att man är speciellt passande för, eller lämplig för, ja då kanske jag håller med dig lite.

För jag är stolt! Stolt över mitt yrkesval och stolt över mina kollegor! Tacksam över att varje dag ha möjligheten att få göra skillnad. Att varje dag är viktig! Mitt yrke är livsviktigt och jag som person i min yrkesroll är faktiskt inte utbytbar. Hur många arbetsföra kan säga det om sig själv?

Men jag förstår också att du Florence var en pionjär, och att det var många frågor du fick kämpa för, med både manliga strukturer och politiskt motstånd att kämpa emot. Så jag kan delvis förlåta dig för det där med ”grodan” om ett kall. Vi har dig att tacka för mycket.

Idag firar vi internationella sjuksköterskedagen. Och även om du som läser detta kanske inte firar, så skulle jag vilja att du funderade lite. På varför du valde att bli just sjuksköterska, på allt du lärt dig, på alla mänskliga möten och på den person du genom ditt yrke blivit. Var stolt, och framförallt kom ihåg:

Du är livsviktig, och du är inte utbytbar!

//Catrin Johansson, leg sjuksköterska, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten