Hur blir det nu...

…om jag inte tar det här passet så kan jag ta två pass i oktober. Eller kan jag det? Då måste jag ta en vardag för på helgen tjänar man ganska mycket mer. Jag kanske bara ska skippa CSN helt och hållet och jobba? Det var typiskt att jag ställde upp så mycket i sommar, det här ger mig ångest…

Kanske tankar som vi alla studenter har just nu, när fribeloppet är tillbaka. Jag själv ställde upp på flera förmånliga sommaravtalspass där man på helgen kunde få upp emot 3,4 % x pengarna, alltså den större delen av min lönespecifikation är just dessa sommaravtalspass. Jag har ett fribelopp på 102.900 kr/ kalenderhalvår och efter den här sommaren har jag kring 30.000 kr som jag får tjäna från augusti till januari innan jag slår i det taket… Vilket resulterar i att jag har valt att inte ta CSN den sista terminen.
Det här är en stress som vi i Vårdförbundet Student anser vara helt onödig, varför ska de studenter som har möjlighet att arbeta begränsas? Under pandemiåren var det varmt välkomnande, men under vårdkrisen ska vikarier inte få arbeta trots att de vill? På de arbetsplatser jag varit på hade ingen klarat sig utan vikarier. Personalbrist är ett stort problem och det påverkar i slutändan de mest utsatta: patienterna. När sjuksköterskor tvingas till att ha ansvar för en hel avdelning själva, när röntgensjuksköterskorna inte hinner med för de kan bara ha en sal öppen, när det dröjer för troponinet för att de biomedicinska analytikerna inte hinner analysera det innan det koagulerat och avdelningen måste ta ett nytt prov. Den här biten verkar inte de politiker som fattar beslut förstå, vi behövs.

Jag ser ett stort värde att komma ut som student och arbeta inom sitt vårdyrke, man lär sig grunderna i yrket ur ett helt annat perspektiv och det underlättar tentaplugget då jag upplevt att man kan sätta ett ”ansikte” på det teoretiska. I höst har jag min slutpraktik, den är 12 veckor, jag har själv valt att slopa mitt CSN för jag vet att jag inte kommer kunna hålla mig att ändå ta på mig extrapass. Ett medvetet val om att den här höstterminen inte kommer vara enkel, jag hade kunnat välja att ha kvar mitt lån och bidrag. Men vem ska då hoppa in när det är personalbrist? Det finns inte oändligt av oss vikarier. Om sommarmånaderna inte hade räknats in i fribeloppet, där många utav oss faktiskt jobbar heltid och har månadslön, hade ångesten lättat för oss under höstterminen och fler studenter hade haft möjlighet att komma in extra vid sidan av studierna.

Vårdförbundet Student driver den här frågan och hoppas på en framtid där studenterna själva får välja hur mycket vi ska jobba, tillsammans med tryggheten att kunna ta några veckor ledigt för att plugga extra hårt inför en tenta.

Finns det något negativt med att slopa fribeloppet helt, med krav på att man ska klara av sina studier som tillägg? Inte vad vi sett, gör du?