Sommaren är här igen. Och som vanligt saknas det barnmorskor på de flesta av Stockholms förlossningsavdelningar. Inget nytt under solen eller i spåren av Coronapandemin. Det enda nya är att extrapassersättningen ibland kallas covid-ersättning och är lägre än extrapassersättningen förra året. Snacka om kreativ bokföring. Nej, förresten, en sak till är ny. På ett av sjukhusen i Stockholm har barnmorskorna bestämt sig för att det inte är deras ansvar att lösa sommarens återkommande bemanningskris. De har slitit tillräckligt till för dålig ersättning vare sig de heter covidersättning eller extrapassersättning. Bemanningsläget på denna förlossningsavdelning är så pass illa att sjukhuset drar tillbaka beviljad sammanhängande semester och delar upp den. Barnmorskorna, oavsett facklig tillhörighet, står enade, beredda på att beordringar där och då är vad som kan komma att behövas. Men oron över listorna med tomma pass är påtaglig och tanken på hur sommaren kan komma att se ut är skrämmande.
Vårdförbundet i Stockholm har sagt nej i varje förhandling om att förlänga semesterperioden till september, med hänvisning till att vårdens medarbetare behöver sin vila och återhämtning samt att vi inte vet hur hösten kommer att se ut. Regionen och sjukhusen har efter våra diskussioner och överläggningar gått ut med att 4 veckor semester i perioden juni-augusti ska ges till alla som inte frivilligt önskar något annat. Det finns arbetsgivarerbjudanden om att sälja sin semester men ersättningen för det är lika låg som vanligt.
På alla nivåer där Vårdförbundet kan ha inflytande, lokalt i samverkan, sjukhusövergripande, i regionens samverkansforum och gentemot politiker, har vi värnat semesterrätten, påtalat vikten av rätt bemanning och kompetens (även under sommaren), krävt mandat för första linjens chefer att ta beslut i sin egen verksamhet, så som att bemanna med rätt kompetens och sätta lön utifrån kompetens och behov. Chefer som år efter år får höra att det finns inte pengar, de får inte sätta de löner som behövs för att rekrytera erfarna barnmorskor och trots intentioner och löften från ledning och politiker att påbörja planering tidigt och inte gå i samma fälla nästa år så upprepas samma sak och cheferna står med ett omöjligt uppdrag att hålla en budget med besparingskrav och barnmorskor som arbetar för mycket i en ohälsosam arbetsmiljö som är svår att påverka när det inte får kosta något.
Men det låter ju som vanligt ändå??? Mycket snack och skrik men inget som händer?
Det är det jag hoppas och tror blir annorlunda. Jag träffade arga, uppgivna och svikna och fantastiskt eniga barnmorskor idag. Nu ackompanjeras snacket i alla samverkansrum och skriket på sociala medier med barnmorskor som inte tar skit längre. Som inte ställer upp frivilligt för att lösa en situation som är så skrämmande rutinartad och återkommande varje år. Nu står barnmorskorna står enade; de skriver inte upp sig på några extrapass. Inte så länge det inte värderas och det finns ett genuint löfte om förändring.
Håll i och håll ut. Det är tufft, det är besvärligt, det är jobbigt. Men ingen förändring kommer gratis och när vi nu visar enighet i ALLA rum gäller det att vi peppar varandra och bär varandra när det är tungt. Tillsammans är vi starka!
/Emma Jonsson, barnmorska Karolinska Huddinge, styrelseledamot avdelning Stockholm
#enbarnmorskaunderlivet #livsviktigayrken #etthållbartyrkesliv #fyraveckorssemester #barnmorskorivårdförbundet #vårdförbundet
I olika sammanhang har jag haft förmånen att träffa biomedicinska analytiker med olika inriktningar och från olika verksamhetsområden. En sak som slagit mig är den enorma yrkesstolthet många bär på. När jag lyssnar till era berättelser om era arbeten, på vilket sätt ni gör skillnad så blir jag så imponerad. Dels över hur ni kan förklara precis vad ni gör, dels över hur stolta ni är över vad ni gör. Att det är så tydligt hur det hänger ihop, hela kedjan från symptom till provtagning/undersökning, provsvar/analys till diagnos och behandling. Och hur riskabelt det är om det fallerar i den kedjan. Om den som analyserar bara läser av en apparat och inte förstår innebörden av det den läser av, eller utför undersökningen och låter det stanna vid det.
Jag skulle vilja säga till alla biomedicinska analytiker; –”Det är något särskilt med er biomedicinska analytiker”! Och jag menar det med betydelsen stolta, kunniga, värnande om professionen och livsviktiga. Framåt tänker jag att det även blir med betydelsen högljudda, bestämda och platstagande. Utifrån aspekten att många fler ska veta vad biomedicinska analytiker gör och vilken skillnad ni gör varje dag!