25 år som biomedicinsk analytiker och över 20 år som förtroendevald

Maria Guglielmeti har arbetat som biomedicinsk analytiker i 25 år på Karolinska sjukhusets mikrobiologiavdelning. Hon har även varit förtroendevald inom Vårdförbundet i över två decennier och har under den tiden kämpat för medlemmarnas rättigheter. Jag har satt mig ner med Maria för att prata om hennes erfarenheter som förtroendevald, hur yrket har förändrats, och vilka utmaningar hon ser framöver.

Se arbetet som förtroendevald som en samhällsfråga. Man lär sig mycket och lär känna många människor. Det är inte så tungt som man tror om man är flera på arbetsplatsen som hjälps åt.

Hur började din resa som förtroendevald inom Vårdförbundet? Vad var det som fick dig att engagera dig för första gången?
– Det är frågorna. Det är en viktig samhällsinsats tycker jag. Vill man kämpa för sina rättigheter, både lön och arbetstider, då är det det som är viktigt, säger Maria.

Vad har varit mest givande för dig i rollen som förtroendevald?
– Jag är extra stolt över flextidsavtalet. Vi var två förtroendevalda som kämpade för detta och då var det dags att diskutera ramen för vår flex. Vi ville ha en timmes flextid både på morgonen och kvällen, medan förslaget från arbetsgivaren var bara en halvtimme. Vi gav oss inte, och det är den flextiden vi fortfarande har idag trots att arbetsgivaren var emot det. Till slut blev det så, och alla tycker att det är bra. Eftersom flextiden är något man äger själv på sin arbetsplats, kunde vi stå på oss – vi sa att vi inte skulle skriva på om det inte blev en timme, och då fick vi igenom det!

Maria minns också strejken 2008 med stolthet.
– Det var många här som tyckte att vi skulle gå i strejk, och det gjorde vi. Vi pratade med medlemmarna och gick ut i strejk. Vi gjorde också övertidsblockaden i år, 2024, och fick några nya medlemmar då.

Har din roll som förtroendevald utvecklats under dessa år?
– Ja, arbetsgivaren är mer intresserad av att samarbeta med oss nu och konsulterar oss mycket mer än förr. Vi jobbar tillsammans, vilket är en stor skillnad. Jag har alltid varit intresserad av psykosociala frågor och att jobba med att respektera olikheter och att motverka mobbning. Vi jobbar förebyggande, försöker hålla en god stämning och pratar öppet om hur vi beter oss mot varandra.
Hon tillägger att även om lönerna inte är så bra som de önskar, har de ett bra samarbete med chefen och ett inkluderande arbetsklimat.

Hur har yrket som biomedicinsk analytiker förändrats under dina år i arbetslivet?
– Jag har älskat utvecklingen inom yrket. När jag började fanns inga av de avancerade apparater vi använder idag. Molekylära analyser fanns inte, och allt odlas nu i robotar istället för för hand. Även arbetstiderna har förändrats, vi jobbade bara dagtid förut, nu har vi även nattarbete.

Efter pandemin har också säkerheten förbättrats.
– Nu odlar vi nästan allt i LAF-bänkar för att skydda oss från proverna. Covid har blivit en vanlig sjukdom nu, men under pandemin separerade vi de proverna.

Vilka är de största utmaningarna du ser för biomedicinska analytiker idag jämfört med när du började? Hur ser du på framtiden för yrket?
– Det största problemet är bristen på biomedicinska analytiker. Lönen är framför allt problemet, vilket gör att få utbildar sig till yrket. Vi kämpar också för att införa en specialistutbildning, vilket är något som verkligen behövs. Vi har många områden där vi skulle kunna vara specialister, till exempel svamp eller blod.
Hon beskriver hur hon själv roterar mellan olika områden som blod, luftvägar och svamp och att det krävs mycket för att upprätthålla kunskapen inom varje specialitet.

Hur har samhällets syn på biomedicinska analytiker förändrats, om alls, under dina år i yrket?
– Nu vet fler vad en biomedicinsk analytiker är. Jag försöker alltid säga hela titeln när jag berättar om mitt yrke. Men vi är fortfarande osynliga i politiken, trots att vi inte är den minsta gruppen i vården eller inom Vårdförbundet. Tidigare hade vi samma löner som sjuksköterskor, men det är inte så längre. Det är fortfarande en politisk fråga vi måste kämpa för.

Hon påpekar också att biomedicinska analytiker inte kan ersättas av labbingenjörer.
– Vår uppgift är att stå för kvaliteten på laboratoriet, och det är något vi verkligen gör.

Vilket råd skulle du ge till någon som överväger att bli förtroendevald idag?
– Att se arbetet som förtroendevald som en samhällsfråga. Man lär sig mycket och lär känna många människor. Det är inte så tungt som man tror om man är flera på arbetsplatsen som hjälps åt. Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att man kan få en stor insyn i verksamheten, och det finns inga gränser för vad man kan göra som förtroendevald.

Hur ser du på ditt fortsatta engagemang i Vårdförbundet framöver?
– Jag går snart i pension, så jag vet inte. Jag kanske ska vara pensionär då. Men jag kommer nog aldrig att tappa mitt samhällsengagemang. Jag är aktiv i flera föreningar även privat, och det kommer jag att fortsätta med.

Maria Guglielmeti har under sina år som förtroendevald och biomedicinsk analytiker sett både sitt yrke och arbetsplatsen utvecklas, och hennes passion för att förbättra arbetsvillkor och vårdkvalitet har varit en stark drivkraft genom hela hennes karriär. Tack Maria för din insats och för inspirationen och energin du sprider!