Radiosilence

Vårdförbundet är mitt uppe i en nationell blockad gällande övertid, mertid och nyanställningar. Vi manifesterar, delar ut flygblad, fyller i blanketter om skyddsarbete, bloggar, deltar i varseltolkningar,  anmäler in till våra ombud att arbetsgivaren tvingar in oss på övertid ändå. Mottagningar och vårdavdelningar stänger, är underbemannande (trots anställningsstopp hos flera arbetsgivare sedan innan blockaden).

Nu trappar vi i Vårdförbundet upp vår blockad i ett ytterligare steg och från måndag omfattas även 28 kommuner runt om i landet.

Från arbetsgivarens håll är det knäpptyst. Jag börjar undra varför….

Är arbetsgivaren nöjd och tillfreds med hur deras verksamhet fungerar just nu? Lutar de sig nöjt tillbaka?  Är det denna sjukvård de kallar världsledande? Eller tänker de blunda hårt och länge nog och hoppas att allt löser sig, likt ett barn som gömmer sig för det monster som finns i garderoben så fort lampan släcks?

Vill inte antyda att vår motpart är barnslig (eller?) men jag undrar bara varför inte en enda arbetsgivare någonstans i landet har en åsikt om det som sker just nu. Är det som händer i svensk sjukvård den exemplariska verksamhet som våra arbetsgivare vill ha? För mig veterligen ligger inget nytt förslag till avtal på bordet. Alltså inget nytt sedan Vårdförbundets förslag avslogs av arbetsgivaren den 24/4.

Vi kommer hålla i och hålla ut både för oss själva nu och för att bana väg för kommande generationer av Sjuksköterskor, Barnmorskor, Biomedicinska analytiker och Röntgensjuksköterskor.