Löser indragen fruktkorg regionens ekonomi?

Om vi lyssnar noga hör vi hurra-ropen inifrån sköljen, och rungande applåder från sjukhusens långa korridorer. Kampen om fruktkorgen ter sig avgjord, och när röken och dammet från stridsfältet lagt sig står Vårdförbundet där, som segrare!

Region Stockholm ska spara 20miljoner kronor. Genom en rad åtgärder som presenterades två dagar före jul skulle detta vara i rullning. Fika, inköp och fruktkorgar, STOPP! Ett väl utfört jobb gjort, tänkte ledningen för våra stora sjukhus och vårdcentraler, sen tog de julledigt.

Missnöjet lät inte vänta på sig och den 11/1 uttalade sig Vårdförbundets avd. Stockholms ordförande i media, politikerna vaknade och vips var ordningen återställd. Vi visade de var fruktkorgen ska stå!

Men vänta lite här, hör vi nu det mumlas i omklädningsrummet. Vad fan gör facket egentligen? Är det detta jag betalar min medlemsavgift för, bananbråk?!

Ja men visst, säger jag och lägger nonchalant upp fötterna på fikabordet medan jag skalar en hård apelsin. För ibland ska man ta ett steg tillbaka och noga granska den frukt man ha framför sig och fråga: Vad säger den här bananen om mig, mitt liv och min arbetssituation egentligen?

Den här bananen sa att antingen tror regionens sjukvårdsledning på riktigt att problemet med ekonomin kan lösas med indragna fruktkorgar, skorpor och ostfralla på planeringsdagen. Eller så tror de inte det. Antingen kan de inte räkna eller så är det oförskämda. För om man har klarat läkemedelsberäkningen och kan lägga ihop och dra i från vet man att indragna kostnader för ovan nämnda varor är en piss i Mississippi i en budget som måste hitta 20mkr! Vad vill då arbetsgivarens sura äpple ha sagt? jo att man inte bryr sig om personalens välbefinnande. Punkt Slut. Det blir inte tydligare än så. För här är inte tal om att lägga ett bananskal under en enorm byråkratisk klump som implementerar, synergiserar, effektiviserar, kontrollerar och kostar mer och mer varje år. Nej det är kardemummaskorpan till fredagskaffet och clementinen kl 03:30 på söndag natt som ska bort. Och vet ni vad kära medlemmar och kollegor?! Då agerar vi.

Och inte ska ni tro att kampen stannar där. Likt den apelsin jag frenetiskt försöker få bort skalet på, som bara lossar i små små bitar, så pillar vi på med det fackliga påverkansarbetet också. Ibland får man gehör och en stor bit lossnar, ibland får man mest zest under naglarna.

Jag hoppas du fått i dig ordentligt med fruktsocker nu och känner dig energifylld, för hos avdelning Stockholm är kämpaglöden tänd och avtalsrörelsen står för dörren.