En julsaga om dygnsviloreglerna

God Jul och Gott Nytt år.  

Här kommer en julhälsning från Vårdförbundets avdelningsstyrelse. Och vad passar bättre än en Julsaga om dygnsviloreglerna?

Emilia var ambulanssjuksköterska och satt en natt och drack te på ambulansstationen. Utanför fönstret såg hon månen som sken över tall och gran som kantade vändplanen. Hon gäspade. Igår hade hon jobbat över då kollegan hade blivit sjuk. Därför hade hon inte fått sin dygnsvila innan hon påbörjat detta arbetspass som hon nu strax skulle avsluta. Hon skulle få sluta några timmar tidigare så att hon kunde få den kompenserande vilan, det hade arbetsgivaren sagt. Då plötsligt ljöd larmet på ambulansstationen, en prio 1. Emilia ryckte till, vad gör jag nu? tänkte hon. Åkte hon på larmet, skulle det betyda att hon behövde jobba övertid igen. Hon mindes att hennes förtroendevalda berättat om detta. Han kallade det staplad övertid och att man måste ha fått sin kompenserande vila innan man kan jobba övertid igen. Men hon kunde ju inte neka ett prio 1 larm.  Hon satte sig med kollegan i bilen och drog på blåljuset.
– Jag slutar om en halvtimme sa Emilia.
 – Konstigt, svarade kollegan och fortsatte, för de har inte tagit in någon som ska lösa av dig.
Emilia svängde ut på Vasagatan, en kall kår ilande längsmed hennes rygg. Arbetsgivaren skickar ut mig på staplad övertid, de har inte ens försökt lösa detta, tänkte hon. Senare samma natt hjälpte hon en ung kvinna att föda fram sin förstfödda son i ett stall, strax bakom Svartlings Ridskola. Hon märkte i ögonvrån hur en ny stjärna tändes på himmelen och hon tänkte för sig själv att imorgon ska jag ringa Vårdförbundet Direkt så kan jag komma i kontakt med förtroendevalda och ombudsmän som kan hjälpa mig. Arbetsgivarens nonchalans riskerar min hälsa om jag inte får min vila när jag behöver den. Sedan körde hon skyndsamt med säkert mot sjukhuset medan snöflingor singlade ner från den djupblå himmeln.  

I lågans sken såg han korridoren igen men nu i ett annat ljus. Där var lugnt och harmoniskt. Utvilad personal gick hem i tid, var ledig sina 11 timmar.

Modern och barnet fördes till BB, där barnmorskan Clas stämplade in kl. 9. Han skulle egentligen ha börjat kl. 7 men igår fick han jobba över på sitt kvällspass. Eftersom då dygnsvilan förkortades med två timmar sköt arbetsgivaren fram starten men också slutet på arbetspasset, så istället för att jobba kl. 7-15 så jobbade Clas nu 9–17. Clas undrade, medan han gick genom korridoren där personalen sprang som skållade råttor, om det skulle vara så här? Han var hungrig och trött efter allt slit som varit på jobbet de senaste veckorna. Nu skulle han vara tvungen att hämta barnen sent igen från förskolan fast han hade lovat att komma tidigt i dag. Och hur skulle han hinna med att laga mat innan äldsta sonens träning? Det skulle få bli mackor idag igen. Han gick ihopsjunken genom korridoren med händerna i bussarongfickorna när han plötsligt kände något underligt som låg där i. Han drog upp en svavelsticka. Vad underligt, vem kunde ha lagt den där? Utan att riktigt tänka på vad han gjorde så drog han eld på det, och i lågans sken såg han korridoren igen men nu i ett annat ljus. Där var lugnt och harmoniskt. Utvilad personal gick hem i tid, var ledig sina 11 timmar. Men svavelstickan slocknade och han var tillbaka i verkligen. Mot honom i korridoren kom nu enhetschefen springande, Clas, CLAS, ropade hon.
– På lördag är det en oförutsedd händelse igen, kan du jobba dubbla pass?
Han skyndade att snabbt tända en ny svavelsticka och vips var det en glad chef, harmonisk i sitt ledarskap han såg komma emot sig. Åh, han ville vara kvar i svavelstickans sken för alltid. Senare samma dag hittade man en ihopkrupen barnmorska längst in i sköljen, död med en näve utbrända svavelstickor i sin hand.   

Nej men usch, vad sorgligt det blev, mitt i julstämningen. Men vad vi kan säga är att sedan införandet av de förstärkta dygnsviloreglerna så är vi på hal is och halkar runt, både fackförbund och arbetsgivarorganisationen. Det är även halkbana på arbetsplatserna mellan arbetstagare och chef. Hur ska det tolkas, vad menas egentligen? Låt oss säga att både vi och arbetsgivaren läser avtalet med vinklingen att vi hittar det som passar oss bäst i texten. När vi är oense måste vi tolka och pröva texterna för att skapa praxis. Det finns också ett stort arbetsmiljöperspektiv som innebär att det som är möjligt enligt kollektivavtalet inte alltid är det som är lämpligast ur arbetsmiljöperspektiv. Så hör av dig till Vårdförbundet (0771–420 420) så att vi får kännedom om det och ifall det är så att det hanteras underligt på din arbetsplats. 

God Jul och ett Gott Nytt 2024! Nytt år, avtalsrörelse och nya möjligheter, önskar Vårdförbundet, avdelningsstyrelsen Stockholm.