Efter smällen kommer reflektionen

ung kvinna håller händerna på huvudet

Om det här hade varit Grey’s anatomy så skulle man sagt åt sjuksköterskan att gå hem och vila, men kan hen det?

BAM! Jag slår i huvudet i trappan och smällen ekar genom huset. Jag får en hjärnskakning, en mild visserligen men ändå en hjärnskakning. För säkerhets skull så åker vi in till barnakuten. Väntetiden är kort, det är mest småbarn där men de grinar inte tillräckligt för att det ska störa. En specialistsjuksköterska i receptionen förklarar att sannolikheten att jag fått en hjärnblödning är väldigt liten och att jag måste vila. Hon beskriver också de symptom som jag förmodligen kommer känna de kommande timmarna och dagarna.

Trots att jag har en mild hjärnskakning så är det en ganska trevlig upplevelse och jag åker därifrån utan att känna mig stressad. Jag inser sedan att det nog hade känts mycket annorlunda när jag lämnade byggnaden om jag istället hade varit en sjuksköterska den dagen. Jag läser inte tidningar eller tittar på Aktuellt ofta men till och med jag har hört om hur mycket kaos det är på barnakuterna. Hur pandemin gjorde problem som redan fanns mycket större och hur ridån som dolde dem ryckts bort. De långa väntetiderna och att barn dör på grund av dem. Det är underbemannat och personalen tvingas jobba mer än de betalas för och slutar på grund av det vilket bara gör problemet värre. Så kanske skulle jag förväntats hantera en förälder som är arg över väntetiderna eller tvingats se ett barn dö eftersom att det inte fanns tillräcklig personal för att se att lunginflammationen hade blivit värre innan det var för sent.

Jag märker även att många av artiklarna tar upp patienterna, intervjuar patienterna och jag håller med dem, det är hemskt att de har behandlats så här. Ibland funderar jag dock också på att de som beskrivs i artiklarna, sjuksköterskorna som kanske inte ser att bebisen har utslag, måste vara under sådan stress. Om det här hade varit Grey’s anatomy så skulle man sagt åt sjuksköterskan att gå hem och vila, men kan hen det? Om hen gör det finns det ännu färre i personalen och jag frågar mig om, sett ur ett större perspektiv, resultatet skulle blivit annorlunda.

Patientsäkerhet är otroligt viktigt, ska vara en av vårdens största pelare och jag är tacksam över att jag fick ett så trevligt bemötande på barnakuten men jag undrar om man inte glömmer bort säkerheten för personalen i det hela. Det är farligt att göra det tror jag. De hänger ihop. Om personalen är stressade och överarbetade så kan de inte göra sitt jobb ordentligt och alltså blir patientsäkerheten sämre. Så då måste jag ändå fråga; de kämpar för att ta hand om oss, men vem kämpar för att ta hand om dem?

Skrivet av anonym vårdkonsument, 16 år.


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

När du skriver en kommentar så godkänner du att dina personuppgifter hanteras enligt vår personuppgiftspolicy.

Lönecoachning

Känner du ibland maktlöshet i mötet med nuvarande eller ny arbetsgivare?
Bli coachad, ta kontroll över din utveckling och sikta mot drömjobbet!

Boka in dig nu!