Den 4 Juni kl 11.00 har jag tillsammans med mina kollegor gått med Vårdförbundet ut i strejk.

Äntligen börjar det synas i media att det bubblar i vården.
Min åsikt är att det är samhällsfarligt att driva och planera vård utan att kunna bemanna för det. Redan där (resan för många år sedan) borde det gjorts förändringar och förbättringar för oss som arbetar med diagnostik och vård.

  • Vad behövs för att människor ska söka utbildningarna?
  • Vad behövs för att behålla personalen i yrket?
  • Vad behöver patienten för att patienten ska känna sig trygg med vår svenska vård?

I avtalsrörelsen yrkar vårdförbundet på en del. Mer behövs, men vi behöver börja med något.

Om jag behöver vård eller diagnostik så vill jag träffa personal som blir värderade för arbetet, ansvaret och kompetensen de har. Den personal som jag träffar i vården vill jag ska orka svara på frågor och hinna se om patienten framför dem har ont eller är väldigt orolig. Att orka och hinna se sina patienter borde vara en självklarhet för säker vård. Tyvärr finns det inget utrymme för detta i vården idag. Därför går vi ut i strejk idag. För vi vill börja göra skillnad i en positiv riktning för hälso-och sjukvårdspersonalen.

Välkomna fram till oss som strejkvakter eller rör oss runt på gatorna i bland annat Lund och Malmö.
Vi vill gärna prata med er!
Fundera på vilken personal du vill träffa i vården.

Och så kallas vi tillbaka – så viktiga är vi!

Onsdagen 12 juni klockan 13.00 kallas jag och mina ca 50 kollegor tillbaka till jobbet. Strejken är inte slut. Arbetsgivaren (SKR) har förhandlat tillbaka oss till arbetet. Det är tydligen så att det är samhällsfarligt att vi inte jobbar. Så är det kanske. MEN DET ÄR JU HELA POÄNGEN MED VARFÖR VI ÄR I VÅRDKONFLIKT OCH STREJK!

Jag tror tyvärr inte att arbetsgivaren kallar oss tillbaka till jobbet är ett erkännande av vårt värde (hoppas kan man ju alltid). Det är en lösning på ett problem.

Jag är samtidigt glad att återigen kunna jobba med det jag är utbildad till, det som jag älskar och som är betydelsefullt för mig. Jag har saknat de kollegor som inte har fått/kunnat strejka med oss övriga. Jag har också saknat mina närmsta chefer som vi har i vår verksamhet. Jag vet att de vill kunna värdesätta oss mycket mer än de kan. Dom vet ju vad vi gör och vad vi arbetar med. De får dock inget mandat till det och definitivt inga pengar. Min kritik mot arbetsgivaren är SKR som arbetsgivare till Sveriges hela sjukvård och också till politikerna i riksdagen. För de har misslyckats med att stärka ett av Sveriges viktigaste försvar i kris, sjukvården. Förtroendet har varit svagt, men det är obefintligt nu.

Till er som är kvar i strejk, eller som i framtiden blir uttagna: Keep up the good work! Jag ska göra vad vi kan för att stötta sakfrågan trots att jag är på arbetet.
Vårt samhälle behöver utvilad och värdesatt personal!

/Elin Kellersson

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!