Återseenden och önskningar som uppfyllts

Den tredje veckan har passerat och det här var även min sista praktikperiod i utbildningen. De sista dagarna har i början präglats av akuta undersökningar och trauman, det är även temat på den här VFU-perioden.

Det är när alla agerar snabbt och precist och spelar ihop som en orkester under ledning av traumaledaren som traumavården fungerar som bäst, detta samarbete baserat på kunskap och erfarenhet  räddar liv och höjer livskvalitén för patienterna genom att lindra eventuella senare effekter.

Till den här kursen har jag köpt några extraböcker på rea, förutom kurslitteraturen. Det har bidragit till att jag fick ett större personligare utbyte av dagarna på traumalabbet.

För dig som vill läsa mera om trauma och traumahanteringen på NKS går det bra att läsa på deras hemsida. NKS.se

Personalen här på traumalabbet nickade igenkännande när jag klev in genom dörren, vi hade ju setts tidigare när jag sprang in på det första traumat vecka 47 (första VFU-veckan) och sedan återkommit för att se bilderna, för att följa upp patientens återhämtning.

Måndag och tisdag var jag även med på akut-CT undersökningar, utrustningen är ny och jag har inte träning på fabrikatet. Gantryt fungerar ungefär som de andra fabrikaten jag kört på andra VFU-placeringar, men sedan skiljer det sig en del i protokollen och rekonstruktionsarbetet.

Onsdag, torsdag och halva fredag fick jag en bonus, MRI-labben på NKS. Det var ett önskemål jag hade att få lite MRI-praktik. Det var verkligen givande, att diskutera protokoll och teknik stod högst på min önskelista med denna MRI-placering, vi gick även igenom säkerhet och lite ny undersökningsmetodik som jag inte är säker på att jag kan berätta om här, men det är absolut i framkant och det var intressant att ta del av, dessutom dök det upp en del bekanta från föregående VFU-veckor på NKS.

Kul att ses igen, ni som läser det och känner igen er här vet vilka jag menar! 😉

Labben här är skolboksexempel på hur det ska se ut, perfekt ordning, skåp till allting och för patienterna har det byggts fina och rymliga ombytesrum. Det är inte bara min åsikt, även patienterna som jag mötte här berättade hur mycket de uppskattar miljön.

Jag upplevde ett mycket stort engagemang hos personalen och jag fick svar på alla mina frågor, de testade mig även på MRI-teori och olika artefakter. (Jag gick även i ”fettfällan” som de flesta nybörjare/studenter inom MRI erfar). Nivån och kunnandet här känns som på ett forskningslabb, och visst pågår det forskning här. Medan jag väntade på personalen den första dagen pratade jag med en läkare som befann sig mitt uppe i ett intressant projekt.

Även här måste jag berätta om hur trevlig personalen var och jag kände mig verkligen välkommen!

Innan jag åkte hem den sista dagen tog en bild på entrén, men det är numera så ovanligt att folk tar upp en kamera och tar en bild så jag fick lite blickar på mig när jag lyfte upp kameran och riktade den mot huvudentrén. 😉

I min förra blogg skrev jag om att det finns många fina saker att fotografera och jag har bifogat några bilder även denna gång. Entrén är fotograferad med min Polariod Impossible I-1.

Helt apropå…

Jag har skapat en bild som beskriver vad C-uppsatsen handlar om…du som är intresserad får gärna höra av dig så berättar jag gärna.

Nu börjar det lacka mot jul så jag tänkte passa på att önska alla studenter och personal som läser det här…

God Jul! Och Gott Nytt År!

VFU bloggen NKS tredje veckan, v49, Mats Rönnqvist T6, LTU

Det här är min sista termin på Röntgensjuksköterskeprogrammet, jag läser på distans vid LTU, Luleå Tekniska Universitet. Det har varit en väldigt rolig och givande tid som jag inte skulle vilja byta mot något annat, ett utav mina bästa val i livet.