Dags för ett röntgensjuksköterskeuppror?

Jag heter Erika Pitsillides och är 28 år. Jag har jobbat som Röntgensjuksköterska i drygt 4 år. Är inriktad mot Angio och är fackligt aktiv som nybliven förtroendevald. Nu är det Röntgenveckan. Den här veckan hyllar vi Röntgensjuksköterskor (även läkare, sekreterare, undersköterskor, tekniker och andra) vår röntgenprofession, utbildar oss, minglar med kollegor och företag och pratar om framtiden och hur vi ska utnyttja våra möjligheter som bäst. Vi är stolta, det är roligt och vi lär oss väldigt mycket!

Jag skulle vilja ta med den känslan jag får här på Röntgenveckan tillbaka till våra avdelningar på sjukhusen. Den kliniska vardagen på våra arbetsplatser skulle behöva inspiration lite oftare. Vi skulle behöva lyftas lite mer i våra roller. Vi har kunskaper ingen annan har när det gäller röntgen och anatomi. Vi kan röntga, vi kan ständigt lära, vi kan vårda, vi kan leda, vi kan organisera, vi kan forska. Vi kan förbättra! Vi behövs!

Men. Hur ska vi få arbetsgivare, politiker och samhället att också förstå detta och vad vi är värda i vården/på sjukhusen?
Den 3:e september var jag och mina förtroendevalda kollegor på ALB på Vårdförbundets Avdelning Stockholms kontor och hade ett möte om hur vi ska få detta att hända. Vi vill få till något som liknar ett ”Röntgensjuksköterskeuppror”. Vi vill bli rätt värderade!

Vilka är med på tåget, även efter Röntgenveckan?!

Reds kommentar: Inlägget skrevs under Röntgenveckan men vi har valt att publicera det i efterhand.