Vet du vad du ska göra om en patient berättar att hon utsätts för våld?

När man arbetar med människor så är det oundvikligt att träffa den som blivit utsatt för våld. Men vi träffar också förövaren. Och det är nästan alltid en man som är förövaren och en kvinna som är offret. Ofta har de haft eller har en relation med varandra. Det är inte ovanligt att mannen ”Inte accepterar” att kvinnan brutit upp deras relation. Han vill fortsätta äga och kontrollera henne.

I de allra flesta fall vet vi inte vad kvinnan utsätts för. Eller att mannen, som ”ömsint” stryker hennes gravida mage under besöket, är en våldsam person.

Det som startade med ett hot om våld, övergick till en örfil. Örfilen övergick till knytnävar och sparkar.

Var 10:e minut dödas en kvinna av en man.

När jag växte upp handlade mycket om att lära sig vara på sin vakt. Lära sig vara rädd helt enkelt. Att inte gå ensam hem, att undvika mörka gator, att inte prata med främlingar… Än idag undviker jag många saker som min man aldrig ens haft en tanke på att han skulle undvika. Kvinnor är fjättrade på många olika sätt.

Men det är i det egna hemmet som flickor och kvinnor är som mest otrygga. Det är där det mesta av våldet begås. Det är där kvinnan mördas av sin man.

Att bli utsatt för våld ger ofta känslor av både skuld, skam och rädsla. Både för sin egen skull men också för barnens och kanske husdjurens skull. Det är inte lätt att fatta mod och berätta om det hemska man utsatts eller utsätts för. Kanske sitter förövaren bredvid. Vem vågar berätta då?

Vi som arbetar i vården måste ställa frågan. Kanske får vi inget svar. Den gången. Men nästa gång eller gången efter. Genom att ställa frågan om hon blivit eller blir utsatt för hot och våld så öppnar vi en dörr. Vi visar att här kan du berätta. Här kan du få hjälp.

Våld handlar om makt, maskulinitetsnormer och patriarkala strukturer. Samtidigt som vi måste värna, skydda och stötta kvinnorna som drabbas av mäns våld, så måste vi också förstå och motarbeta de strukturer som skapar förövaren. Våld och hot får aldrig accepteras! Det finns inte ”lite” eller ”mycket”. Det finns våld eller inget våld.

Det ska finnas förutsättningar för att kunna ställa frågor om utsatthet och våld där du arbetar. Det ska finnas strategier och utarbetade riktlinjer för hur frågor om våld ska ställas, och hur svaren ska hanteras.

Vet du vad du ska göra om en patient berättar att hon utsätts för våld?

Om inte: lyft detta med din chef, ta upp frågan på APT, markera hur viktigt det är att ni på er arbetsplats arbetar aktivt för en nollvision mot mäns våld mot kvinnor.

Och glöm inte- även om mannen som förövare och kvinnan som offer är den ABSOLUT vanligaste situationen, så förekommer våld där kvinnor är förövare. Och glöm inte samkönade relationer eller den äldre patienten!

Idag är det den 25 november.  FN:s internationella dag för att uppmärksamma och bekämpa våld mot kvinnor och flickor, även kallad Orange Day.

Idag bär jag orange.  Orange representerar som en ljus och optimistisk färg, en värld fri från våld mot kvinnor och flickor.