Jobba i vården eller bli kamikazepilot?

För varje år som går så tycks krisen i vården bli allt djupare när sommaren kommer. Varför anses inte sommarsemester vara normalläge även för de som arbetar i vård och omsorg? Juni, juli och augusti ska inte behöva leda till stabsläge, dubbla arbetspass och indragna semesterveckor. Det är lika normalt att ta semester när man är barnmorska som det är när man är jurist. Ändå står vi här, med ytterligare en sommar av kaos.

Semestern ska inte behöva fungera som rehabilitering och även om en känsla av ångest är vanlig när semestern närmar sig sitt slut så ska det inte leda till panik. Men det gör det sannerligen för många. Funderar du också på att lämna vården när hösten kommer?

Hur ska man orka starta upp igen när man knappt hunnit fatta att det var semester? Två tredjedelar av semestern gick åt till att kravla upp ur ett nattsvart hål av utmattning och nu är det nästan ett år till nästa semester.

Många i vården börjar sitt första jobb i vården under sommarperioden. Det är nu arbetsgivaren ska visa vilken bra och attraktiv arbetsplats de kan erbjuda till den nyexaminerade sjuksköterskan. Och det är också nu många ungdomar sommarjobbar inom vården och ser om det kanske kan vara en framtida bransch för dem. Vi behöver nämligen en halv miljon nya kollegor inom välfärden de närmaste 10 åren.

Vad skapar vi för framtidsbild av vården till de ungdomar som funderar på vad de ska utbilda sig till i framtiden, är det ett schysst och bra ställe att söka sig till?

Och vad tror du att den nyexade sjuksköterskan tänker?

Det kan inte beskrivas som något annat än en tragedi. För yrkena i vården är ju egentligen fantastiska, meningsfulla och dessutom samhällsbärande. Men att kastas in i vården under sommaren är ungefär som att bli kamikazepilot.

En krasch rakt in i en verkligen som ger bitter eftersmak.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska