Som ett barn på julafton väntandes på tomten satt jag uppkrupen i soffan med en kopp te och väntade. Och väntade. Och väntade.
Men trots min spända förväntan och min längtan efter att överösas med prassliga paket med blå, röda, gröna eller regnbågsfärgade snören så visade det sig att det faktiskt inte var julafton alls. Bara en alldeles vanlig partiledardebatt utan några som helst förslag på lösningar till krisen i vården.

Efter åratal av nedmonteringar, stängda vårdplatser, igenbommade BB-avdelningar och evinnerliga operationsköer förväntade jag mig att åtminstone någon av våra partiledare skulle våga beträda vad som tycks vara minerad mark och ta tjuren vid hornen och utbrista: ”Våra sjuksköterskor och barnmorskor behöver bättre villkor, utan dem kan vi aldrig lösa vårdkrisen!”

Det är ingen nyhet att det ser mörkt ut i sjukhuskorridorerna. Det gapar tomt i operationssalar pga personalbrist och antalet anmälda skador som uppkommit pga felaktig vård bara ökar. Men trots det så tycks ingen politiker vilja inse att det är allvarligt. Det har varit allvarligt länge.

Om svensk välfärd ska hålla hög nivå krävs politisk vilja och engagemang. Om svensk välfärd ska fungera krävs kompetent bemanning. Eftersom många (merparten) inom vård och omsorg tillhör det kvinnliga könet så är det också en fråga om jämställdhet. I nuläget är universitetsutbildade kvinnor till stor del utsatta för en konsekvent värdediskriminering.

Känner hur blodtrycket stiger och pulsen ökar. Byter kanal.

Tänk om våra förtroendevalda politiker också kunde byta kanal och vakna upp ur Törnrosasömnen någon gång. Sagor är mysiga men sällan verklighetsförankrade. Dags att byta från saga till dokumentär kära politiker.

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska och barnmorska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Följ avdelning Örebro i sociala medier!