Gästblogg: Idag är det Barnmorskornas dag!
”Hej jag heter Jennie och jag arbetar som barnmorska!” Vad vi arbetar med är vi snabba med att berätta för nya bekantskaper. Typiskt svenskt att vi snabbt delger vårt yrke, lite roligt och sorgligt på samma gång. Är vi till så stor del vårt yrke?
Reaktionen blir oftast – ”nej, men oh så roligt, det måste ju vara världens bästa jobb?” Har många gånger funderat på vad jag ska svara på den frågan. –” Jo, ja det är förstås jätteroligt men samtidigt mycket ansvar”. –” Ja men oh, vad kul!” (personen lyssnar knappt). Hon eller han ser bara så där drömmande ut.
Jag funderar, vad tycker jag egentligen? Jag brinner för yrket, är det bra? ”Brinna och brännas” som Ulla Waldenströms bok heter. En person som brinner känner oftast stort ansvar och ett stort ansvar kan bli tungt att bära. Barnmorskor har ett gediget ansvar. Att bevara det normala, stödja och stärka men också samtidigt vara uppmärksam på när det normala övergår till det som är komplicerat. Låter enkelt men det är samtidigt svårt ibland.
Vem vill egentligen bära det här ansvaret? Ja, vi är ju en del duktiga flickor som vill det, men till vilket pris? Ganska billigt pris med dagens lönesättningar. Jag rasar inombords.
En del blivande föräldrar som kommer in till en förlossningsavdelning har olika önskemål, ibland även krav, och vi vill så gärna vara där. Vi vill andas med dem och stödja men trycket är högt på avdelningen och man känner sig splittrad på två rum, tre rum…Det är svårt, känner mig inte riktigt nöjd.
Men så kommer den där förlossningen när allt bara klickar. Lagom mycket att göra, förväntan i luften och så ett fantastiskt ögonblick som jag får vara med i! Eller som när det nyfödda barnet får tid att ta alla nio stegen innan det slutligen tar det första taget på mors bröst. Mmm…det är nog världens bästa jobb, trots allt!
/Jennie Kilstam barnmorska avd 25 USÖ
