Vad gör en BVC-sjuksköterska?

Min spontana känsla när man pratar om oss som jobbar på barnavårdscentralen (BVC) är att alla som har barn vet att de har träffat oss. Men alla vet inte vilket yrke vi har, många gånger blir jag kallad för barnmorska istället för sjuksköterska. Jag är även osäker på hur många som vet att alla som jobbar på BVC behöver en vidareutbildning för att få jobba där. Antingen som jag vidareutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar eller vidareutbildning till distriktsjuksköterska.

De flesta tror att jag väger, mäter och gullar med barn på mitt jobb. Det är förvisso sant – men arbetet som Barnsjuksköterska inom Barnhälsovården (BHV) är betydligt mer komplex.

En normal dag när jag jobbar på BVC har jag främst egna mottagningsbesök där jag träffar barn och deras föräldrar mellan åldern nyfödd till 5-6 år. BVC besöken följer ett tydligt schema på vilka besök som ska erbjudas till alla barn i Sverige. Det är även tydligt vad som ska göras vid dessa besök. Tex ett besök vid 18 månader, då ska vi kontrollera tillväxten (mäta och väga) och vi ska erbjuda vaccination. Detta har de flesta koll på. Det vi gör utöver detta är att vi gör en utvecklingsbedömning, vi genomför ett hälsosamtal samt vi gör en kroppslig undersökning. Så hur kommer det sig att så många inte känner till detta fast de gått på BVC?

Min personliga gissning är för att vi är bra på vårt jobb.

Vad händer under ett besök?

Om vi fortsätter på 18 månaders besöket så brukar jag förbereda  mottagningsrummet med klossar på ett bord i lämplig höjd för barnet samt även papper och pennor lämpliga för åldern. När jag ropar upp barnet i väntrummet kan jag se om hen reagerar på sitt namn. Jag ser sen även hur hen rör sig genom korridoren ner till mitt rum. Inne på rummet får barnet utforska och känna in miljön under tiden jag småpratar med medföljande vuxen. Det ser ut som småprat. Det är egentligen en anamnes och ett hälsosamtal där jag följer upp hur de mår, om något hänt sen sist vi sågs samt om de har några frågor till dagens besök.

För en vuxen som kommer in på mitt rum ser det ut som jag ”barnanpassat” det med färgglada figurer på väggar och fönster. Det jag ser är arbetsverktyg. Följer barnet med blicken när jag pekar på blommorna på fönstret eller pekar barnet själv på tex giraffen i flygplanet för att visa sina föräldrar. Dessa enkla moment ger mig information om barnets utveckling.

När jag växlar fokus till barnet har hen ofta själv testat pennorna eller klossarna. Jag placerar mig på barnets nivå och bjuder in till lek. Det ser ut som jag leker med barnet. Det jag egentligen gör är skapar mig en bra bild av barnets motoriska, kognitiva och socioemotionella utveckling.

När det sen är dags för att väga och mäta kommer den medföljande vuxna få klä av barnet vilket ger mig en chans att se om det finns något avvikande på barnets kropp som behöver följas upp.

Sist lägger vi vaccination som sker tryggt i vuxens knä med någon form av avledning, såpbubblor är här magiska.

Jag kan förstå att för en familj som följer programmet och inte har så många utmaningar i sitt föräldraskap så känns det som vi har vägt och mätt deras barn samt vaccinerat. ”Småpratet” och leken upplevs inte som ett hälsosamtal och utvecklingsbedömning. Vilket för mig är tanken. Jag vill att mina besök ska kännas avslappnade, mindre som en kontroll och mer som ett möte mellan människor, vuxna som barn. För det vuxna vara en säker plats att lyfta sina funderingar och för barn ett tryggt möte med vården som kan skapa tillit

Sen är det en del av mitt arbete där förälder eller barn behöver mer stöd antingen i sin utveckling eller föräldraroll och då är mitt uppdrag att upptäcka dessa behov och om möjligt själv erbjuda rätt stöd eller att hjälpa familjen till rätt enhet för stöd.

Detta är mitt försök till att kortfattat beskriva BVC jobbet, är man mer intresserad av detta finns rikshandboken som vi inom barnhälsovård följer.