Socialstyrelsen rapporterar igen: månadslång väntan på cancerdiagnos

I dagens tidningar kan vi läsa om Socialstyrelsen rapport om hur olika länge patienter får vänta på cancerdiagnos och behandling. I Östergötland tar det i genomsnitt 51 dagar att få veta om man har malignt melanom, i Sörmland 36 dagar för att få veta om man har bröstcancer, medan i Kronobergs län får kvinnor besked om bröstcancer på ca 13 dagar.

 Detta är inget nytt. Socialstyrelsen har tidigare rapporterat om oacceptabla tider för besked och behandling av cancerpatienter. Patologin är sedan länge en känd flaskhals i cancervården, delvis beroende på att för få patologläkare har utbildats, av olika skäl. Men patologi består inte bara av läkare, där finns också biomedicinska analytiker. Biomedicinska analytiker som internutbildas och går på kurser för att kunna sköta större delar av utskärningen av histopatologiska preparat. Biomedicinska analytiker som många gånger inte får just något i plånboken för att man tar ett utökat ansvar. Svenska patologlaboratorier är fulla av dessa kompetenta personer, ibland används deras kompetens, ibland inte trots att de i tidigare anställningar har skött all utskärning.

 Vid paneldebatten som hölls i samband med KVAST:s utbildningsdag i Uppsala sa en patologläkare att ”det är högst marginellt vad vi kan använda biomedicinska analytiker till”. Jag kan ju inte låta bli att fundera på hur mycket patologläkarna egentligen vet. Det sägs att det saknas en generation patologer, de som finns torde ha relativt hög medelålder och på något vis tvivlar jag på att de har full koll på att professionen biomedicinsk analytiker har utvecklats under de senaste decennierna; vi är en akademisk, legitimerad profession med särskilt samhällsansvar för att genomföra de arbetsuppgifter vi utbildats för. Och en nyutbildad läkare kan lika litet ta över utskärningen av preparat, som en biomedicinsk analytiker, utan det kräver vidareutbildning. Vidareutbildning som får fram kompetens olika snabbt för olika professioner, en specialistutbildad biomedicinsk analytiker har vi på fem år, men hur lång tid tar det inte att få fram en specialistutbildad läkare (och självklart handlar det om två olika professioner, men vi bidrar alla till patientens bästa efter kunskap).

 Marie Beckman Suurküla rekommenderade i patologirapporten att en specialistutbildning inom patologi för biomedicinska analytiker kommer att bidra till att få patologin ur den kris som den befinner sig i. Men efter att ha varit i kontakt med ett par lärosäten så tror jag mig ha förstått att kravet på detta behöver komma från verksamheten. Vi behöver driva frågan på alla fronter. Någon sa till mig att kanske skulle ett upprop bland patientföreningar vara en väg att gå, men nog borde väl detta kunna lösas på andra vägar?

 Och varför ska frågan om vem av legitimerade professioner som gör vad vara en fråga, frågan måste ju ändå vara hur vi kan förbättra tiden för cancerpatientens diagnos och behandling?