"Inte alla män"

Våldet mot kvinnor sveper fram som en orkan över hela världen. Var tredje kvinna har utsatts för könsbaserat våld under sitt liv. Och vi är inte på något vis förskonade från det hemma i ”trygga” Sverige.

Rönninge.

Boden.

Hos din granne?

Jag hör hur det ekar runt om i fikarummen, i kommentarsfälten på sociala medier och hemma vid köksbordet.

”Inte alla män”

När jag går hem genom stadens mörka gator och håller husnyckeln hårt i min hand.

När jag korsar det ödsliga parkeringshuset för att komma fram till min bil och låser dörren så fort jag satt mig i den.

När en främmande man kliver in i hissen på hotellet och han kliver av efter mig på samma våning och går åt samma riktning i korridoren.

 

Då är det inte en specifik person jag är rädd för. Det är en man.

Mannen som går på andra sidan gatan när jag småspringer över stan, den unga killen i parkeringshuset som precis ska betala parkeringen och den medelålders turisten som delar hiss med mig; vad vet jag om dem? Deras gemensamma nämnare är att de är män (åtminstone vad jag kan se). Hur ska jag kunna veta vem av dem som är våldtäktsman?

Jag är väl medveten om att det mesta våldet sker i hemmets o-lugna vrå. De flesta män som misshandlar eller mördar en kvinna har eller har haft en relation med henne. Jag är utbildad inom våld i nära relationer och jag undervisar i ämnet på universitetsnivå.

Men rädsla är sällan logisk. Mannen på gatan, killen i parkeringshuset och turisten i hissen kanske alla arbetar aktivt mot mäns våld. Jag vet också att det troligaste är att de inte gör det. För de flesta som engagerar sig mot våld är faktiskt kvinnor. Men majoriteten av män är såklart inte våldsutövare.

Eller kanske en sorts passiv våldsutövare?

För varför är så många män tysta? Varför accepterar ni att samhället ser ut så här? När det manifesteras mot våld, debatteras i media eller när någon pratar om det under lunchrasten så är det sällan en man.

Vi vet att en orsak till våld mot kvinnor är rådande maskulinitetsnormer. Men det är dags att förändra dessa normer! Att vara man, eller snarare att vara människa är att stå upp mot våldet, att visa att alla är lika värda och att sätta stopp för toxisk maskulinitet.

Jag vill inte höra fler ”inte alla män”. Visa att du inte är en sådan man först och var med och bekämpa mäns våld mot kvinnor.  Då kanske vi kan börja säga ”inte alla män” på riktigt.

Som barnmorska har du en stor möjlighet att identifiera den som utsätts för våld och att ordna stöd, skydd och hjälp att anmäla. Behöver du uppdatera dina kunskaper kring att fråga om våld eller saknas det tydliga rutiner på din arbetsplats för hur stöd, skydd och anmälan ska hanteras? Prata med din chef med den förtroendevalda på jobbet. Eller hör av dig till din lokala fackexpedition så att frågan kan lyftas i högre samverkan. Det behöver finnas rätt förutsättningar för att barnmorskor ska kunna utöva denna otroligt viktiga funktion av sin yrkesroll.