I tider av krig kränks kvinnors rättigheter - och nu är vi här igen

Jag är barnmorska och även ambassadör för kvinnor där jag är deras röst för att försöka påverka, förbättra och utveckla. När villkoren i samhället försämras och resurserna bli knappare drabbas ofta kvinnorna. I mitt arbete som sakkunnig inom kvinnofrid, ser jag tydligt effekterna av att det är mörka och oroliga tider, både i världen och i Sverige. Den 25 november är FN: s internationella dag för avskaffande av mäns våld mot kvinnor och det är även startskottet på en period av sexton dagar då uppmärksamhet riktas mot det könsbaserade våldet som drabbar kvinnor och flickor. Perioden avslutas den 10 december, vilket är den internationella dagen för mänskliga rättigheter.

Mer än någonsin behövs de mänskliga rättigheterna och särskilt behöver kvinnors rättigheter tryggas. I tider av krig och konflikter ökar utsattheten och rädslan samtidigt som samhällets resurser minskar och de som mest behöver vårt stöd kanske inte får det. Kvinnors och flickors rättigheter kränks och arbetet med jämställdhet möter motstånd. Vi ser dagligen exempel på det både internationellt och i Sverige.

I år det 75 år sedan de mänskliga rättigheterna antogs av FN:s generalförsamling. De har bidragit till grunden för samhällets ansvar för medborgarna, men också stärkt rättigheterna för individen. Medlemsstaterna ansvarar för att de mänskliga rättigheterna omsätts i landets lagstiftning. För kvinnor  finns det dessutom särskilda konventioner som skyddar och stärker kvinnors rättigheter.

Vårdförbundet ansluter sig självklart till de mänskliga rättigheterna och varje medlem följer dessutom de yrkesetiska riktlinjer som är fastställda för det kliniska arbetet och mötet med patienterna. I barnmorskans professionella ansvar finns inskrivet:

Barnmorskor förstår de skadande konsekvenser som våld emot etiska och mänskliga rättigheter har på kvinnor och barns hälsa, och arbetar för att eliminera sådant våld.

Dagligen ställer barnmorskor i Sverige frågan till kvinnorna de möter om de har utsatts för våld eller lever i en relation där det förekommer våld. Det är en fråga som kan rädda liv och bidra till att förändra situationen för den som lever med hot, kontroll, psykiskt och fysiskt våld. Våldet både skadar hälsan och sänker livskvaliteten på akut och längre sikt. Att barnmorskor ställer frågan om våldsutsatthet började för mer än 25 år sedan inom mödravården i Uppsala. Det visade sig att kvinnorna uppskattade att frågan ställdes och att de erbjöds en möjlighet att berätta om sin situation om de önskade och orkade. Barnmorskorna var å sin sida tydliga med att grunden för att införa en ny rutin måste bygga på kunskap och rutiner för att också hantera svaret. Det här är ett lysande exempel på när forskning kommer till konkret nytta i vardagen och barnmorskan Kristina Stenson disputerade 2005 på avhandlingen om att ställa frågan om våld.

Vi ska vara väldigt stolta över det arbetet som bidragit till att våldet blivit mer talbart.

Det är också ett arbete som inspirerat andra verksamheter och yrkesgrupper att göra detsamma, både inom vården men också externt som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Och det är väl det allra bästa – när vi tillsammans samverkar och förändrar och gör det omöjliga möjligt! Tänk vad starka vi är tillsammans i arbetet för ett jämställt samhälle fritt från våld.

Åsa Witkowski
Barnmorska, sakkunnig kvinnofrid
Unizon

Läs hur du kan lyfta Orange Day den 25 november!