Mitt val att hyra ut min livmoder, sälja mitt sköte eller kränga min ena njure?

Nyligen blossade det upp en hätsk debatt om surrogatmödraskap, efter att ett kändispar medverkat på bästa sändningstid och diskuterat om ”den flicka” de valt ut till att föda barn; barnet som också ”designats” enligt önskemål om vissa egenskaper som tilltalade paret.

Jag har inte svårt att förstå att längtan efter barn kan vara stark, så stark så den tar över hela ens existens, letar sig in i varje cell och värker sönder en i minsta beståndsdel. För vissa är det en instinkt att vilja bli förälder, för andra en social norm som inte går att värja sig från. Men jag vet inte hur många gånger det måste upprepas;

Det är ingen rättighet att bli förälder.

Vad som borde vara en rättighet däremot, är att få föräldrar, singularis eller pluralis, som älskar en och gör det bästa möjliga för ett barn som är fött. Men det är inte samma sak som att det skulle vara en rättighet att få barn.

Men surrogatföräldraskap börjar bli obehagligt normaliserat. Men det är faktiskt olagligt i Sverige. Och bara för att det är lagligt i andra länder så betyder inte det att det kan rättfärdigas överhuvudtaget. I vissa länder är det lagligt att slå sin partner eller sina barn. I andra länder kan det vara lagligt att tvinga ofrivilliga att föda barn, trots att de vill genomgå en abort. Och i vissa fall kan det vara lagligt att köpa sig ett sexuellt övergrepp eller en våldtäkt på en kvinna.

Gemensamt med de flesta av dessa galna lagar är att det oftast är något som involverar kvinnokroppen. Genom pengar, makt och en snedvriden syn på kvinnors kroppar kan den priviligierade köpa en kroppsdel, utnyttja en människa. Utöva sin makt att bestämma över någon annan.

Mitt val att hyra ut min livmoder, sälja mitt sköte eller kränga min ena njure? Allt ska väl kunna köpas för pengar? Och det är väl alla ”flickors” dröm att få utsätta sin kropp för det mest riskfyllda en kvinna genomgår i sitt liv; en graviditet och en förlossning. För att sedan, villigt och ödmjukt, överlämna varan i form av ett nyfött barn som du burit i nio månader, som vuxit från ett frö till en människa vaggandes av dina hjärtslag, till köparen. Det finns ingen ångerrätt för dig, du har sålt din aborträtt och ditt val att vilja ha kvar det nyfödda barnet. För du var ju bara en, kokong, en kuvös, en vandrande produkt som var till salu.

Själv drömde jag om att bli sångerska, marinbiolog eller åklagare som ”flicka”.

Och vad händer om det nyfödda barnet inte motsvarar köparnas beställningskrav? En prematur bebis som drabbas av komplikationer, en funktionsvariation eller en skada till följd av syrebrist som uppstår under förlossningen. Kanske ser inte barnet ut ”enligt önskemål? Kan man reklamera varan då?

Som en dystopisk science fiction.

Nej, det är ingen rättighet att bli förälder. Det kan aldrig vara okej att köpa en kropp. Det ska förbli olagligt att köpa kvinnors kroppar och nyfödda barn i Sverige. Något annat är faktiskt helt otänkbart i ett humanistiskt samhälle.

 

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!