Nej, det är inte sjuksköterskorna som bryter mot lagen!

Morgonens ”kaffet i halsen” kom med ett hårresande uttalande i Ystad Allehanda. Ordföranden i Ystadlasaretts styrelse, Lars Lundberg (KD), uttrycker tacksamhet för att sjuksköterskor och undersköterskor ”bryter mot lagen” när de av arbetsgivaren beordras att arbeta dubbelpass och varken får dygns- eller veckovila.

Av artikeln framgår att det är svårt för verksamheterna att bemanna alla arbetspass och befintlig personal får därför ”beröm och stort tack” av Lars Lundberg när de ”går in och täcker upp dessa vakanta pass”. Men också att politikerna beslutat om att inte ta in någon som helst hyrpersonal, och att de inte kommer att ompröva det beslutet. Det finns inte heller några planer på att stänga ner delar av verksamheter när det inte går att bemanna på ett rimligt sätt. ”Vilken verksamhet tycker du man ska stänga?”, frågar Lundberg reportern.

Det är arbetsgivaren som bryter mot både lag och kollektivavtal om de med berått mod förvägrar medarbetarna vila enligt rådande skyddslagstiftning och kollektivavtal. Säger  Annelie Söderberg till SKR

Låt oss förtydliga några saker för högsta ledningen på Ystad lasarett:

1. Nej, det är inte några sjuksköterskor som bryter mot lagen genom att inte få dygns- och veckovila! Det är arbetsgivaren som bryter mot både lag och kollektivavtal om de med berått mod förvägrar medarbetarna vila enligt rådande skyddslagstiftning och kollektivavtal. Det är också arbetsgivaren och ytterst ut du som politiker som har arbetsmiljöansvaret i kommuner och regioner. Vi ser inga ansökningar om planerade undantag från dygnsviloreglerna från Ystad lasarett, trots att underbemanningen är väl känd. De beordrade dubbelpassen är inte heller något som arbetsgivaren inte kunnat förutse, påverka eller planera för. Något som är grundkriterierna för att kunna beordra övertid som inskränker rätten till vila.
2. Korrelationen mellan totalt stopp för hyrbemanning och tomma schemarader är inte raketforskning. Att låta den egna personalen betala för detta politiska beslut med utebliven återhämtning från dygns- och veckovila är knappast rätt väg att gå om man vill vara en attraktiv arbetsgivare. Långsiktiga mål om att minska beroende av bemanningspersonal för att lägga pengarna på den fasta personalen kan vara fullt rimligt, men inte att såga av en gren innan det finns en annan att sitta på. Gör om, gör rätt!
3. Argumentet att ”anpassa mun efter matsäck” är något arbetsgivare brukar framföra när det kommer till lön och andra villkor för personalen. Men har man inte personal (egen eller inhyrd) måste man helt enkelt se över verksamheten och att prioritera i vad som erbjuds invånarna. Och våga stå för det.

Mina frågor denna morgon till SKR:s förhandlingschef Jeanette Hedberg och hela SKR:s förhandlingsdelegation lyder:

1. Är det detta ni menar när ni säger att era medlemmar vill ”arbeta med arbetsmiljön på arbetet” (något som framgår av SKR:s bud i avtalsrörelsen)? Vad hände med arbetsgivarens redan befintliga ansvar för arbetsmiljö och att man som anställd inte ska bli sjuk av att arbeta?
2. Är detta synen på skyddslagstiftning och våra överenskommelser i kollektivavtal? Att låta den egna personalen betala med både hälsa och återhämtning och därmed ta hela konsekvensen av regionernas politiska beslut om hyrstopp?
3. Vårdförbundets medlemmar är inga maskiner. Våra yrkesgrupper toppar sjukskrivningstalen. De behöver vettiga förutsättningar att både ta hand om den egna hälsan och att göra ett bra jobb för de som kommer till hälso- och sjukvården. De ställer upp, men inte till vilket pris som helst. Vad gör era medlemmar för att våra medlemmar ska må bra och stanna kvar?