Hemförsäkring, nej tack.

Hur många vuxna människor med eget boende känner du som inte har en hemförsäkring?

Hur många vuxna som jobbar inom sjukvården känner du som inte är fackligt anslutna?

Min gissning är att det är betydligt fler på fråga två än ett. Jag funderar lite över varför? Många gånger kan jag få höra att man upplever inte att man får något av att vara medlem, man får oavsett ta del av kollektiv avtal och allt de övriga är man inte så intresserad av. Men vad får vi ut av en hemförsäkring? Personligen så betalar jag mer än dubblett så mycket för mig hemförsäkring jämfört med mitt medlemskap och jag har aldrig ens fått en penna från mitt försäkringsbolag. Nu förväntar jag mig egentligen inte att jag ska få saker av mitt försäkringsbolag utan jag förväntar mig att de ska finnas där OM jag behöver, inte NÄR. För jag är inte säker på att någonsin behöva använda min försäkring. Ändå fortsätter jag och många med mig att betala tusenlappar varje år för tryggheten.

Varför känner vi inte detta behov för vår arbetssituation? Nej alla kommer inte behöva fackligt stöd under sin karriär och de kanske inte ha fått någon penna eller nyckel band (men de är lätt ordnat).  Men för mig blir det samma som med hemförsäkringen, det är en trygghet att vara fackligt ansluten. Händer det mig något, kommer jag i en konflikt eller likande så står jag inte själv. Det jag även får av mitt medlemskap är rättigheten att påverka. Den är inskriven i lag och alltså måste arbetsgivaren lyssna på fackligt anslutna medlemmars åsikter och tankar. Men är du inte ansluten måste dina åsikter inte räknas, vilket är synd då fler perspektiv kan leda till bättre resultat.

Så nästa gång jag träffar på en icke ansluten kollega kommer jag fråga om de har hemförsäkring.