Bryter svensk vård mot lagen?

Det är något som skaver med svensk hälso- och sjukvård. Enligt svensk lagstiftning ska vården vara säker, effektiv och hålla god kvalité. I lagen står också att vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen.

Men så ser ju inte vården ut. Svensk vård bryter alltså mot lagen?

Exempelvis så måste ju vården ta hänsyn till att människor behöver tillgång till undersökning och behandling årets alla dagar. För att inte orsaka lidande och kanske till och med skada patienten så måste vården vara tillgänglig.

Även under sommaren.

Samtidigt så måste såklart de som arbetar inom hälso-och sjukvården kunna ha semester.

Men när vården planeras utifrån en kronisk underfinansiering och bristande organisation så är det en omöjlig ekvation att lyckas få ihop det.

 

Lagen säger också att de enskilda regionerna och kommunerna är de som är skyldiga att tillgodose en tillgänglig, trygg och säker vård. Men eftersom de styrs av olika konstellationer så prioriterar man på helt skilda sätt. Vad du får när du bor i Västerbotten kanske du inte kan få i Västra Götaland.

Många (alla?) regioner drar ner på planerad verksamhet under sommarmånaderna, för att kunna få ihop bemanningen och önskade semestrar. Vilken planerad verksamhet man drar ner på avgör den enskilda regionen. Din onda höft kan få fortsätta orsaka lidande i en region medan en annan anser att lidandet också behöver minskas under sommaren.

Ett annat exempel som är högaktuell är vaccination mot TBE. I vissa regioner är det gratis för barn. I andra kostar det en saftig slant. Vissa erbjuder en kraftigt subventionerad summa för vaccination till vuxna. Andra har ett betydligt högre pris.

En annan ojämlikhet som påverkar vården är hur stor andel specialister och erfarna regionerna har på sina olika enheter. Och vilken kompetensnivå vikarier har.

Det finns ett mycket tydligt samband mellan kompetensen hos den som vårdar och hur korrekt och säker vård du som patient får.

 

Ändå så är det en övervägande majoritet arbetsgivare som blundar för det, något som märks tydligt inom eftervården där barnmorskors kompetens krävs, men personer utan utbildning inom sexuell och reproduktiv hälsa anställs. Eller i den kommunala vården där bristen på specialister ofta är stor, trots att den vård som bedrivs ofta är mycket komplex samt medför ett stort egenansvar för den anställde.

 

Vem är det som har mandat att besluta om hur och om man lever upp till det lagen säger?

 

Det har haltat länge i svensk sjukvård, på många nivåer.

Men trots det och trots det faktum att det är val inom kort, så är det, mig veterligen, inget politiskt parti som presenterat hur de tänkt sig att svensk hälso- och sjukvård ska bedrivas så att de lagar vi har kan upprätthållas. Visst strösslas det hit och dit med olika löften. Men det är tyvärr bara enstaka punktinsatser som valfläsket består av.

Det behövs mer än så.  Nu är det tid för säker vård. 

Läs mer här om hur