Om klimakteriekärringen var en klimakteriegubbe

Det kokar runt om i landet nu. Men det är inte den pågående sommarhettan som skapar värmevallningarna. Det är bristen på tillgänglig klimakterievård och medicinsk behandling för en fas i livet som halva landets befolkning genomgår, har genomgått eller kommer att genomgå.

Många röster har höjts angående den långvariga restnoteringen som syns på en rad olika hormonella behandlingar för att minska besvär under klimakteriet. Kändisar debatterar i tv och syns på sociala medier och i Almedalen arrangeras debatter om den katastrofala tillgången på läkemedel.

Inte nog med att det skiljer sig markant hur lätt eller svårt det är att ens få en tid hos en barnmorska eller gynekolog för att kunna få stöd, information och ett eventuellt recept, beroende på var du bor i landet eller hur stor plånbok du har.

Dessutom så kan det där receptet som du kanske äntligen fått, inte vara vatten värt. Eftersom läkemedlet inte finns tillgängligt och inte har varit det sedan Stockholms blodbad. Och träffade du en barnmorska, vilket ju borde vara den mest naturliga professionen att gå till under klimakteriet, eftersom barnmorskors huvudområde är just sexuell och reproduktiv hälsa genom hela livet, så kan hen inte förskriva ev hormonella läkemedel till dig, utan måste i sin tur kontakta en läkare.

Helt befängt. Barnmorskors förskrivningsrätt borde självklart innefatta att förskriva läkemedel för att lindra klimakteriebesvär.

För trots att det ni finns nationella riktlinjer för klimakterievård (Socialstyrelsen) så fortgår problematiken.

Kvinnor får inte den vård de behöver.

För att få en tillgänglig vård behövs tillgång till barnmorskor, något som kan uppnås genom att förse professionen med attraktiva villkor. En stor andel av landets barnmorskor arbetar inte längre som barnmorskor, pga otillräckligt goda villkor.  Dessutom behöver vi, som sagt, utöka förskrivningsrätten så att barnmorskor kan arbeta fullt ut med kvinnors hälsa genom livet.

Något som är ännu mer frustrerande när vi ändå har kvinnohälsa och sexuell och reproduktiva rättigheter på tapeten: Varför är så få män intresserade av krisen i klimakterievården? 

När det handlar om aborträtt så är det väldigt många män runt om i världen som tycker sig ha rätt att bestämma över kvinnors liv och kroppar.

Men lida av svåra bristningar, mensrelaterade besvär eller drabbas av vallningar- det kan ”ni kvinnor” sköta själva.  Och vem vill ha att göra med en klimakteriekärring egentligen?

Var är ni, alla män? Varför hörs ni inte i debatten om bristande tillgång till en jämlik och jämställd kvinnnovård? Är det först när män intresserar sig och debatterar om frågan som vi kan få gehör?

Om män var gravida och önskade abort skulle det förmodligen finnas drive-in för att avsluta graviditeter. En kan bara undra hur det skulle se ut vad gäller kostnaden för mensskydd och värktabletter, eller om klimakteriekärringen var en klimakteriegubbe istället.

..känner hur värmen stiger och måste leta fram en solfjäder, duscha iskallt och gå naken för att behandla mig…