Sagan om Stina - del 2 - Vardagen som inte går ihop 

 Vi fortsätter där vi slutade – där Stina försöker få liv och arbete att gå ihop, men där något hela tiden krockar. 

“Fullbemannade.” Det står så i systemen ibland. ”Fullbemannat”. 

Stina brukar tänka att det är ett väldigt intressant ord.  För det betyder inte att de är tillräckligt många. Det betyder att de är så många som budgeten tillåter. Inte vad patienterna behöver. Inte vad verkligheten kräver. Bara det som ryms i en rad i ett Excel-ark. 

Skillnaden känns i kroppen. I tempot. I besluten. 

Vardagen som aldrig riktigt går ihop 

Hon har ett liv utanför jobbet också. 

På riktigt. 

Två tonårsbarn.
En sambo som är van att planerna ändras.
En hund som blir överlycklig för varje promenad – oavsett om den är fem minuter eller fem kilometer.
Ett hus där gräset växer lite för fort.

Och en mamma. Några mil bort. Lite för ensam. Lite för skör.

Schemat kommer alltid sent. Och ändras ännu senare. 

“Kan du ta ett extra pass?”
“Kan du byta helg?”
“Det har hänt något…” 

Stina säger oftast ja. Inte för att hon vill. Utan för att hon vet hur det ser ut där inne när någon säger nej. Det är inte bara ett nej. Det är någon annans dubbelpass. Någon annans missade paus. Någon annans stressade beslut vid en sängkant. 

Det dåliga samvetet 

Det bor i henne nu. Alltid. 

Kommer hon hinna till sonens uppvisning på musikskolan?
Kan hon köra dottern till innebandyträningen?
Kan hon stå i kiosken på cupen? 

Hon anmäler sig. Strax innan – avbokar. “Förlåt, jobbet…” Hon hatar att skriva de där orden. 

Vardagen – att alltid räcka till – överallt 

Hemma väntar livet. Barnens aktiviteter. Relationen. Hunden. Och en mamma som behöver mer än hon vill erkänna. 

Schemat ändras sent. Förfrågningarna kommer oftare:  “Kan du ta ett pass till?” “Vi har kris.” Stina säger ja. Inte för att hon vill. Utan för att hon vet vad ett nej innebär.

Rasterna… tas när det går. Eller inte alls. En rast kan börja – och avbrytas.
Ett pass kan sluta – men man går inte hem i tid ändå. Dokumentation ska skrivas. Saker ska följas upp. Patienter lämnas över. Vårdplatser dras in och öppnas upp.   Och när läkare saknas… …då faller mer ansvar på sjuksköterskan. Mer beslut. Fler uppgifter. Mindre stöd. 

Och mitt i allt kommer samtalet som förändrar allt.

I nästa del: När Stina blir dotter – och tvingas lämna sitt pass. 

Fortsättning följer …