Till varje sjuksköterskestudent som nästan gav upp

Till dig som är student och möter kliniska utmaningar, tuffa tentor, trötthet och kanske en kamp eller ett tillstånd som ingen ser – denna reflektion är till dig.

Om jag skulle beskriva året med en enda fras, skulle jag säga att det var som att befinna sig i en berg-och dalbana, ständigt snurrande och obevekligt men ibland med korta stunder av klarhet. 2025 har varit en känslomässig berg- och dalbana fylld av intensiva toppar och dalar, den sortens resa som får mig att hålla hårt i säkerhetsbältet och undra om jag verkligen är redo för färden.

Jag minns fortfarande tydligt hur jag gick ut från min MEQ-tentamen denna termin, helt nedslagen och övertygad om att jag inte klarade av situationen. Jag var säker på att jag inte var smart nog eller lämpad för en karriär inom vården. Sedan kom återkopplingen. Rakt på sak, tung, den sortens feedback som får en att undra varför man ens började. Det kändes som om utmaningarna inte bara prövade mina förmågor, utan faktiskt försökte bryta ner mig.

När tanken på att sluta började smyga sig på, återvände jag till min kärna – den starka, konsekventa viljan att finnas där för människor när de behöver stöd som mest. Jag accepterade det dåliga betyget, den hårda återkopplingen, den överväldigande tröttheten som satte sig djupt i kroppen, och i stället för att låta dessa erfarenheter definiera mig, använde jag dem som motivation för att gå vidare.

Så jag fortsatte att dyka upp. Jag slutade låta misslyckanden bestämma mina förmågor och lät dem i stället forma min beslutsamhet.

Det är därför jag, stående här i slutet av detta kaotiska år, med säkerhet kan säga: ”Jag kämpar fortfarande.” Jag slåss mot ångesten som viskar ”du kan inte.” Jag pressar mig igenom tröttheten som skriker ”sluta bara.” Jag går framåt med insikten att varje sen kväll, varje fall och varje smärtsam erfarenhet är ytterligare ett verktyg som stärker mina förmågor.

Jag är helt övertygad om att det finns hopp vid slutet av denna svåra tid. Det ljuset är inte bara examen. Det är dagen då jag äntligen får bära leg. sjuksköterska med förståelsen att alla de utmaningar jag mött – stressen, själv tvivlet och motgångarna – har format mig till en sjuksköterska som är djupt medkännande, starkt motståndskraftig och redo att kliva in och stötta andra när de behöver det som mest.

Jag lyckades inte detta år för att det var enkelt. Jag lyckades för att jag vägrade ge upp och fortsatte kämpa. Och jag kommer att fortsätta tills jag når ljuset.

Om detta år har varit svårt för dina betyg, ditt självförtroende eller din hälsa, vet detta: Du kämpar inte i mörkret. Du kämpar inte ensam. Vi är en grupp framtida vårdare som står med dig. Vår styrka kommer inte bara från läroböcker, utan från vår gemensamma mänsklighet. Titta till vänster. Titta till höger. Klasskamraten som sitter bredvid dig under praktiken. Den tysta studenten som sitter ensam i hörnet och går igenom sina anteckningar. De kämpar också. De är trötta. De är rädda. De strävar efter samma ljus.

Luta dig mot den gemenskapen. Vi är varandras största resurs. När vi avslutar detta kapitel av 2025 lämnar jag dig med detta: Var vänlig mot personen du ser i spegeln. Du dök upp. Det betyder något. Fortsätt kämpa!