När stödet saknas: VFU och den glömda psykiska hälsan

Verksamhetsförlagd utbildning (VFU) är bron mellan teori och praktik. För många studenter blir VFU överväldigande, känslomässigt dränerande och till och med skadligt för den psykiska hälsan. Det här är min berättelse, men jag har också förslag på vad som behöver göras. Så häng med till slutet!

Den här terminen genomförde jag 14 veckors verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på ett sjukhus, en vårdcentral samt en psykiatrisk enhet. De första fem veckorna var några av de tuffaste. Mina dagar började klockan 04:00 på morgonen för att hinna med tåg och buss, och jag var inte hemma förrän vid 18:00 eller 19:00 på kvällen. När jag jobbade kvällspass eller helgpass, bodde jag på hotell vilket jag bekostade själv, för att kunna fullfölja praktiken. Detta eftersom det saknas tillfredsställande tåg- och bussförbindelser under kvällar och helger, och det fanns ingen möjlighet att anpassa schemat till kollektivtrafikens tider enligt min VFU platsen.

Utöver det hade jag en handledare som fick mig att tvivla på mina förmågor och ifrågasätta mitt värde. Jag var stressad, nedstämd och grät vissa dagar. Pressen var enorm och jag fick inget stöd varken från skolan eller från VFU-platsen. Ingen att vända sig till.

Tänkte jag på att hoppa av? Ja. Men det var aldrig ett alternativ för mig tack vare mitt stöd: min familj. De hejade på mig, särskilt min sexåriga dotter. En dag skadade hon sitt finger, jag rengjorde såret och satte ett plåster.

Hon log nöjt och sa: “Mamma, du kommer bli en bra sjuksköterska.”

Den bekräftelsen från mitt lilla barn betydde allt. Jag ville inte göra henne besviken. Jag kämpade vidare, oavsett hinder, för att göra mina barn stolta. Det är min superpower!

Men jag vet att jag inte är ensam. Många studenter har liknande upplevelser eller värre, en del tog pauser, en del pressade sig igenom men nästan alla av oss har känt den psykiska påfrestningen, och stödet har varit bristfälligt.

Jag fick nyligen ett samtal från en student i termin 6 i Gävle. Hon hade blivit underkänd på VFU. Hon berättade att hon haft elva olika handledare, alla med olika arbetssätt och krav. Hur kan en student lyckas när elva handledare har olika förväntningar? Hon kände sig övergiven av skolan och visste inte vart hon skulle vända sig. Det smärtsamma? Hon har klarat allt annat, det är bara VFU som hindrar henne från att bli sjuksköterska. Hon kände sig misslyckad.

Kära student, du är inte ett misslyckande. Det är systemet som har svikit dig. När studenter ber om hjälp skickas de mellan skolan och praktikplatsen. Ingen tar ansvar och under tiden lämnas studenter ensamma i sin kamp.

Psykisk hälsa är viktig

Sjuksköterskestudenter utsätts ständigt för lidande, trauma, långa arbetspass och höga krav samtidigt som de ska klara akademiska prestationer. Om vi vill utbilda inte bara kompetenta sjuksköterskor utan även hållbara vårdgivare, krävs förändring.

Det här behöver göras:

• Tillgängligt stöd för psykisk hälsa: Universitet och praktikplatser måste erbjuda kuratorer, samtalsstöd, samtal i grupp och regelbundna välmående workshops.
• Empatiska handledare: Handledare ska inte bara övervaka praktiken, de ska vara mentorer med empati. En stöttande handledare kan göra all skillnad.
• Balanserade scheman: Täta arbetspass i kombination med skoluppgifter lämnar inget utrymme för återhämtning. VFU-schemat måste innehålla tid för vila och reflektion.
• Normalisera samtal om psykisk hälsa: Redan från dag ett av utbildningen. Att prata öppet om det gör att fler vågar söka hjälp.
• Proaktiv uppföljning: Skolor bör uppmärksamma tecken på att en student mår dåligt som frånvaro, eller feedback från handledare och följa upp innan det blir en kris.

Sjuksköterskeyrket är ett av de mest givande och mest krävande yrkena. Framtidens vård hänger på hur vi tar hand om dagens studenter. Om vi inte tar psykisk hälsa på allvar under VFU riskerar vi att förlora empatiska, engagerade vårdgivare innan de ens kommer ut i yrket.

När vi nu går in i sommarlov hoppas jag att vi alla får vila, återhämta oss och söka det stöd vi kan behöva. Och om du kämpar du är inte är ensam. Sträck ut en hand, ta hand om din psykiska hälsa och kom tillbaka i augusti med ny styrka. Tillsammans kan vi bygga en mer stöttande och hållbar framtid för varje sjuksköterskestudent.