Den osannolika historien om hur Vårdförbundet skrev en monster hit

Jag kan ärligt säga att jag inte blev förvånad att han hörde av sig. Det framgick inte riktigt hur han fått tag på mitt nummer men jag gissar spontant via Megan Markle. Jag har ju via mina bloggar skapat mig lite av ett namn om man säger så.

I alla fall, Bruno Mars hade skrivkramp. Han beskrev det detaljerat för mig. Det fanns inget mer att skriva poplåtar om tyckte han. Kärlek, svek, glädje och åtrå. Allt var genomtjatat till oändlighet menade denna superstar. Jag kunde bitvis hålla med, sa jag. Men ibland, Bruno, sa jag, ibland måste man lyfta blicken.

Vart ska jag titta då? undrade Bruno.

Se till arbetsplatsen, sa jag. Se till det första steget av inflytande som arbetstagarna har, som kollektiv. Se APT, ett möte för chef och medarbetare, där vi är jämlika. För Bruno, medarbetarna på APT delar med sig av sin kunskap och erfarenhet och då kan bra beslutsunderlag med kreativa lösningar tas fram, till allas fördel. APT är tillfällen att stärka gemenskapen och lära av varandra. Jag mötte hans blick, det strålande om honom.

Det är lika viktigt för båda, sa han, Don’t you want me like I want you, baby?
Don’t you need me like I need you now?
Precis så, sa jag.
Men sa Bruno, om man jobbar skift?
Sleep tomorrow, but tonight go crazy, sa jag. All you gotta do is just meet me at the APT APT APT, APT APT APT.https://www.youtube.com/watch?v=ekr2nIex040

Och resten som vi säger på Vårdförbundet, är musikhistoria.