Årets största och viktigaste dag

Är i dag 12/5, årets största och viktigaste dag? Ja men det vill jag tro. Det är ju internationella sjuksköterskedagen.

Kanske ett tillfälle att reflektera och minnas. Hur man storögt som sjuksköterskestudent ramlade in på sin första VFU. Tänk första gången jag såg ett bensår som ätit sig så långt in att en bra bit av benet var blottat, då klarade jag inte av att få i mig lunch efteråt. Men det var termin 1 på sjuksköterskeprogrammet. Ganska snabbt gaskade man upp sig och första gången jag la om ett grad 4 trycksår med nekros tyckte jag mest det luktade som min mormors gamla tax, lite mysigt på något sätt. Allt eftersom kommer man in i en lunk, en sjukvårdskultur och vissa saker går på automatik. Som att knacka lätt på dörren till patientens rum innan man stiger på. Det blir en vana och till slut knackar man både på dörren till förrådet och läkemedelsrummet, av bara farten. Ett annat exempel är hur vi pratar, ja just vi. För vi säger vi, allt som oftast utan att tänka på det. Vi avvaktar, vi ska höra med läkaren, vi väntar på röntgen.

Vi ska ta blodprover sa jag som ung sjuksköterskestudent till den ännu yngre manliga patienten, just 18 år fyllda. Han såg svimfärdig ut. Går det bra att sitta, frågade jag, eller vill du att vi lägger oss på sängen i stället?

Va?! vad menar du, sa han och fick genast färg på kinderna, att du och jag ska lägga oss i sängen tillsammans?

Nej det var ju inte det jag menade. Det blir lite tokigt ibland. Och pinsamt. Men det bjuder vi på. Och idag bjuder vi också på lunch till medlemmar på flera av de stora sjukhusen i Stockholm. Och vad passar bättre till maten än några dråpliga sjuksköterskehistorier från er alldeles egna avdelningsstyrelse (och ja, de flesta innehåller kroppsvätskor). Det bjuder vi på. Vi hoppas detta inspirerar er att dela med er av era egna. Men tänk på patientsekretessen och berätta helst just i samband med matintag. För det som skiljer oss från mängden, med undantag för yrkeslegitimationen, är att det finns få saker som äcklar en sjuksköterska.

Sjuksköterskan 1 skulle sätta nål på en patient med trach. Patienten var halvsidesförlamad och den enda fungerade armen var den som pvk skulle sättas i. Vilket gjorde att när patienten fick en hostattack så kunde ingen hand sättas för trachen och slemmet for ur hålet i halsen, i en vid båge och landade mitt i sjuksköterskans panna. Det var inte bara kladdigt, det luktade också!

Sjuksköterska 2 var med och tömde en bukabscess på en äldre patient. Abscessen var stor som en handboll ungefär, men det värsta var inte de mängder av gult illaluktande pus som kom ut utan det värsta var ljudet som abscessen gav i från sig. Bölden lät. Den liksom gnällde som om den blev arg på att sjuksköterskan försökte ta kål på den.

Sjuksköterska 3 fick alltid ta hand om patienterna på akuten med näsblödningarna. För det verkar som det som flest sjuksköterskor har problem med när det kommer till kroppsvätskor är blodkoagel. En patient som blött kraftigt i många timmar fick snyta sig en gång innan det skulle göras en tillfällig tamponering. Patienten snöt ut ett blodkoagel stor som en knuten mans näve. Det var som en liten förlossning via näsborren. Koaglet fick landa i en rondskål och hamna i den lilla papperskorgen på stickvagnen men den fick snabbt tömmas för resten av arbetslaget var för kräsmagade för att ha den liggande där resten av arbetspasset.

Sjuksköterska 4 var ganska ny exad när och fick en dag leta efter sin dementa patient som skulle få sin kl 14 medicin. Sjuksköterskan hade hunnit leta några varv runt på avdelningen när hon plötsligt ser en pöl utanför patientensalens toalett. Hon öppnar dörren men stänger den igen. Osäker på vad hon faktiskt har bevittnat går hon och hämtar en mer erfaren kollega för att även denna ska få se detta med egna ögon. Tillsammans öppnar de dörren igen. Droppet är prydligt upphängt på hållaren till duschslangen. Pvk:n har åkt ut så blod rinner från armen, ner på golvet och blandas med droppet. På väggarna finns bruna handavtryck lite här och var. På toastolen sitter patienten spritt språngande naken och frågar när båten ska åka.

Sjuksköterska 5 tog också med sig kollegan på avdelningen för att få hjälp att lokalisera var stanken av avföring kom ifrån. Det tog ett tag men sen hittade de en papperskorg nedanför en patientsäng. Den hade fått agera som uppsamlingskärl till patientens analkateter. Det var en sommarjobbar (vill ni gissa vad hen studerade till?) som hade tyckt det var en bra idé. Sommarjobbaren fick dock papperskorgen och dess innehåll tills sig tillsammans med en genomgång av vad god omvårdnad är. För det är ju trots allt det vi sjuksköterskor är bäst på, hantering av kroppsvätskor och god omvårdnad!

Med det sagt, nästa år tar vi historier med insekter i kroppsöppningar och inför huden. Glad sjuksköterskan dag på er kollegor och smaklig måltid!!