Decemberblues

December

Budskap om frid. Att vi ska bry oss varandra. Gemenskap och gemyt.

Men också stress, fylla, halkolyckor och social utsatthet.

Vården tar definitivt inte ledigt under julens högtider.

Det är en sorts skräckblandad förtjusning med jul och nyår när man jobbar i vården.

Visst, vi möter människor i misär under hela året. Trafikolyckor och överförfriskade är inget ovanligt någon dag i veckan. Och stress…ja, det är sannerligen vardagsmat i hälso- och sjukvården. Året om. Dygnet runt.

Men i takt med att adventsstjärnor pryder fönsterna, glöggen sprider sina kryddiga dofter och julmusiken tar alltmer utrymme på radio, streaminglistor och konserthus, så stiger också ångesten och pressen runt omkring på avdelningar, mottagningar och enheter. Glöggdoften blandas med diverse virus som inte undviker någon. En decimerad skara ska hantera en enorm börda av röntgen-och labbundersökningar, sjuka och skadade på mottagningar och avdelningar och födande som behöver professionellt stöd under en av  livets tuffaste utmaningar.

Det är en alltför vanlig känsla att gå hem med efter arbetspassets slut. Den där känslan av att vara otillräcklig, att inte ha hunnit med det som man vet att man borde hunnit.

Under december månad eskalerar den etiska stressen.

Den varma känslan som julen försöker förmedla blandas med att se den cancersjuka kämpa för sitt liv medan Lucia sprider sitt ljus genom korridoren på avdelningen. Lussebullarna i fikarummet och cellgifterna som pumpas in i en sargad kropp i patientrummet.

Det hett efterlängtade barnet som istället blev en stor blödning och en skrapning på juldagsmorgonen. Sorgen som blandas med en däven smak av gårdagens julmat.

Flickan på britsen i korridoren som, blöt av tårar, ensam och skräckslagen, väntar på att socialen ska komma och hämta henne. En nyårsafton som hon aldrig kommer glömma. En nyårsafton med fylla, slagsmål och en krossad familj.

Men mitt i all denna olycka, sorg och smärta så finns en stolthet. En stolthet över att kunna finnas där med min kunskap. Att kunna stötta, vägleda och lindra.

Mitt i all ångest och press över att inte hinna med det jag vill, mitt i all misär, smärta och sorg så känner jag mig stolt. Vilken ynnest att få finnas där genom både djup sorg och stor glädje.

 Jag har betydelse. Mitt jobb är meningsfullt. För både mig, dig och samhället.

En bättre julklapp finns inte.