All I want for Christmas is villkor som en man

Mariah Carey brukar driva med sig själv och bjussa på filmklipp då hon är på upptining i november. Världens mest uttjatade jullåt (?) inbringar cirkus tre miljoner dollar årligen till Carey. Ändå vill jag liksom höra den, år ut och år in. Trots att jag också retar mig på det irriterande plingplonget i början och den klämkäcka melodin. En del av traditionerna är ju att upprepa samma procedur som vi gjorde förra året och året innan det och året dessförinnan…

Men det finns en sak, en ”tradition” som är så uttjatad så den står mig upp i halsen, och gör mig lika arg och galen som Kalle Anka blir när han inte lyckas fotografera kolibrierna på julafton: Att år ut och år in behöva repetera samma önskan om att ge goda villkor till vården och till oss som arbetar där.

En förlegad tradition där kvinnligt dominerade branscher där man arbetar med människor, missgynnas och alltid halkar efter. En gammal sedvänja där kvinnor förväntas ”ställa upp” i vått och torrt, trots att förutsättningarna är urusla.

Vi förväntas sköta städningen hemma. Och vi förväntas städa upp efter en evighetslång ignorans uppbyggd av politisk ovilja att premiera samhällsbärande yrken.

Men vi fortsätter att försöka få gehör för våra rimliga krav. Som en gammal repig skiva med sönderspelad julmusik. Kanske är det dags för en ny text i år?

Melodin är såklart den gamla dängan ”All I want for Christmas Is You”

All I want for Christmas är villkor som en man
Gärna med wail a lá Carey)

Jag begär ju inte mycket
Bara några rimligheter
Bryr mig inte om applåder
Det betalar ingen räkning

Jag vill bara ha en lön
Utan koppling till mitt kön
Uppfyll önskan nu
Jag vill ju ha villkor som du