Överst på en barnmorskas önskelista
Snön ligger tungt över träden och luften är bitande kall. Vägbanan gnistrar i solljuset och påminner om en bottenfrusen sjö. Förmodligen vore skridskor det bästa färdmedlet.
En vit Volvo kommer slirandes över vägbanan. En man med stirrig blick och vitnande knogar som greppar hårt runt ratten, trycker ner gaspedalen i botten. Bredvid honom sitter en högröd kvinna som ser arg och förtvivlad ut.
”Blåste du ut adventsljuset? ” Mannen sneglar nervöst på kvinnan som gnyr något obegripligt till svar. Ett knorrande ljud hörs från någons mage. Mannen börjar rafsa i en påse som ligger inkilad i det öppna handskfacket och får till slut upp en saffransbulle som han snabbt slukar.
Termometern på instrumentpanelen visar på -24 grader och den täta granskogen ser sagolikt vacker ut i sin snöklädda skrud. Det är inte mycket dagsljus kvar och på himlen börjar tindrande stjärnor att anas.
En ilsken mobilsignal ringer högt i kvinnans jackficka. Hon svär en lång harang och svarar uppgivet. ”Vars är vi? Mamma undrar”, frågar hon den stressade mannen vid ratten.
”Jag vet inte riktigt”, svarar mannen svagt. ”Jag har inte kollat på vägskyltarna och det är glest mellan dem dessutom”.
”Vi är snart framme” hörs kvinnan säga till personen i telefonen.
Mannen himlar med ögonen och suckar högt medan han slår på radion.
” Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Stjärnan blid
Skiner på barnet i stallets strå
Och de vakande fromma två.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.”
Kvinnan nynnar med men pausar emellanåt och flåsar. Hon har svettpärlor i pannan och håret ligger klistrat mot tinningarna.
En älg styr med bestämda steg upp på den snorhala skogsvägen. Vad gör man annars när man ska till andra sidan? Och vad gör man när man är mitt på den vintriga vägen, är 40+2, har krystvärkar och 15 mil kvar till förlossningen?
Överst på en barnmorskas önskelista:
Jag önskar att alla kvinnor fick möjlighet att föda med en barnmorska vid sin sida, inte i en snödriva i skogen.
Åsa Mörner, barnmorska